icke skulle kunna af Förenta Staternas folk betraktas annorlunda än säsom kränkande och hotande dess egna valda och värderade republikanska institutioner. Jag medger, att Förenta Staterna icke känna sig manade, att föra ett krig för utbredande al den republikanska saken i verlden, eller ens på denna kontinent. Vi hysa tillräcklig tro på denna saks eventuela framgång i denna verldsdel, genom simverkan af tillstädesvarande materiela och moraliska orsaker, för att förmås foga oss i den sakernas stä Ining. hvilken vi funno existera härstädes, under det vår egen republik erhöll sin gestalt och utveckl. ng. A andia sidan ba vi städse fasthållit, och anse oss bund ännu göra det, dervid, att folket inom hvarje den amerikanska kontinenten har rätvghet att förs ra sig om en republikansk regering, ifall de vilja, och att främmande, staters inblandning, för att förhindra åtnjutandet af dylika efter moget ötvervägande upprättade institutioner, är orätt och fientlig mot den fria och folkliga styrelseform, som bes: Föriga st) s enta Staterna. Vi skulle anse det orätt såväl som oklokt å Förenta Staternas sida att försöka med vapenmakt kullkasta monarkiska styrelser i Europa, i ändamäl att ersätta dem med republikanska institutioner. Det synes 088 lika orätt, att europviska stater med vapenmakt intervenera i stater på denna kontinent, för att störta republikanska institutioner och ersätta dem med monarkier eller kejsardömen. Efter att sålunda hafva öppet redogjort lör vår ställning, lemnar jag saken till Frankrikes öfverväsande, med uppriktigt hopp om att denna stora nation skall finna det förenligt med sina bästa intressen och sin ära, att draga sig tillbaka från sin agressiva ställning i Mexico inom någon lämplig och skålig tid, och sålunda tillåta detta lands befolkning fritt atnjuta det republikanska styrelsesy tem, som de valt åt sig och för hvilket de hysa en tillgifvenhet, hvarå de för Förenta Staterna synas ha va ås galagt bestämda och afgjorda, såväl som verkligt rörande bevis. Jag är, sir, desto mera hugad att hoppas på en sådan lösning af frågan af det skäl att, då någon gång under de sista fyra åren den frågan uppställts af någon amerikansk statsman eller medborgare om hvilket land i Europa som enligt all sannolikhet minst skulle erfara någon minskning i Förenta Staternas vänskap, svaret städse genast lydt: Frankrike. Vänskap med Frankrike har alltid af det amerikanska folket betraktats som vigtig och särdeles angenäm. IIvarje amerikansk medborgare anser det ej mindre vigtigt och önskligt för framtiden än för det förflutna Presidenten vill gerne bli underrättad om det omottagande, som skall bli dessa framställningar till del å kejsarens sida. Emottag etc. Depeschen af d. 16 Dec. hinna vi först i morgon att medddela. Dess vigt kan ej af någon förbises, likasom en hvar måste ansluta sig till de satser, som så kraftigt veta att värna om de republikanska institutionernas rätt bredvid de monarkiska och gentemot uvarje syftning att inkräkta uppå dem, en plan som vi dock ej gerna kunna tilltro kejsar Napoleon. Medan vi äro på tal om republiker, må nämnas, att den bekanta lindanserskan fru Sacqui aflidit i trakten af Paris vid 84 års ålder. Hon har sedan den första republikens Jagar dansat vid alla fester och var till sitt yrationde år en af de populäraste varelserna Paris. Vid konungens af Rom födelse dansade hon på en lina, som man spännt mellan Notre Dame-kyrkans tvenne torn. En dag dansade hon i trots af Napoleon I:stes förbud midt i ett fyrverkeri endast iklädd en tunn gazklädning. Napoleon blef rasande häräfver. men hon lät svara honom: säg kejsaren, att han kan kommendera sina grenadierer och öfverlemna åt oss att väga värt lif för vår ira. Fru Sacqui dog mycket fattig, hon lelde af en liten pension, som staten bestämt åt henne. I Italien inflyta från alla häll rikliga gåfvor till ett monument åt Massimo SAzeglio. Utanför Portsmouth i England ligger ett Hamburger skepp Ierthaankar. Det hade d. 22 Okt. med 300 passagerare utlupit från Hamburg på väg till Newyork; men våldsamma stormar i Nordsjön drefvo det till Leith, der det måste lägga till för att reparera. Under uppehållet härstädes utbröto kopporna om bord; flera sjuka lemnades qvar, då skeppet åter gick till sjös, och en läkare medtogs. Med förökad hältighet uppträdde sjukdomen ånyo, sedan Hertha kommit ut på öppna hafvet, och innan det anlände till Spithead, hade redan 20 dödsfall timat. Ånkrande vid Spithead tog skeppet straxt efter sin ankomst karantän och de olyckliga utvandrarne fördes ombord på ett annat fartyg. —kZg — RENASIT SITS IAEA LASSE —