Göteborgsposten – 29 januari 1866, sida 1

de sig åter ned mot bordet och tryckte hattarne ännu djupare ned öfver ögonen. Renaud närmade sig dem med en affekterad långsamhet. Värdshusvärden närmade sig å sin sida Renaud med småleende ansigte och mössan i hand. — Hvad behagar min nådige unge herre? frågade han; kanhända det skall vara Anjouvin. : — Ja, svarade Renaud, jag tycker mycket om vin. — När det är godt, tillade med hög rösten af de två männen som suto tre steg ifrån den unge adelsmannen. — Ah! förlåt min herre, utbrast Renaud plötsligt i det han tog plats vid sidan om dem, jag kände ej igen er. Han vände sig derefter till värdshusvärden och yttrade : — Gif oss vin och af bästa slag! Dessa ord hade blifvit valda till lösen af dEsquilly och meddelades Renaud af hertiginnan; de voro ej egnade att väcka uppmärksamhet och helt naturliga, då de uttalades i en värdshussal. värden bar fram vin och bägare, hvarefter han aflägsnade sig. Sedan Renaud blifvit ensam med de båda äfventyrarne, började han noga betrakta deras ansigten. De uthärdade djerft den unge adelsmannens granskande blick. — Det är besynnerligt! tänkte Renaud. Jag skulle kunna svära på att jag någonstädes sett dessa två personers ansigten. Han iakttog några ögonblicks tystnad och försökte