Göteborgsposten – 26 januari 1866, sida 3

n half timmas fåfänga försök att få sin hustru ur agnen, måste den stackars äkta mannen afstå från itt förtviflade företag. En stor mängd folk åskådade ippträdet. Franska bankens hvalf. Franska bankens byggrader hålla för närvarande på att förökas med ytterigare ofantliga tillbyggnader, af hvilka källrarna äro len mest betydliga delen. De äro likt gamla källarna bestämda att mottaga bankens ädla metaller, rwilka vanligen förefinnas till ett värde af atskilliga undra millioner. Hvalfven i dessa källme äro förvånande tjocka. Då man stiger nedför trappan till lesamma, är det första hindret man möter en jernlörr, låst med tre lås, af hvilka nyckeln till det ena ir i bankguvernörens händer, den till det andra i kassörens och den till det tredje i censorns, så att dörren icke kan öppnas utan samtidigt bifall af dessa tre funktionärer. Man kommer genom denna dörr ill ett första rum, innehållande fonder för dagligt bruk. Den kassakista man här har är så besynnerligt konstruerad, att om man icke känner till hemligheten af dess konstruktion, det minsta vidrörande på någon del af dess yta sätter i 1urelse en bullersam allarmklocka, hvilken har tillräckligt starkt ljud för tt göra alla innevånarne i banken uppmärksamma på förhållandet. Nästa rum är cirkelrundt och kallas la Serre; man kan ej komma in i detsamma utan likadana ceremonier som de nyss beskrifna och det är försedt med eldfasta skåp. Det innehåller alla vigtiga, banken tillhöriga handlingar och papper äfvensom depositioner af privata personer. Ilär brukade hertigen af Braunschweig lemna sina juveler innan han begaf sig ut på resor. Mademoiselle Mars brukade sända sina diamanter hit; guldtackorna lades i samma rum 0o. s. v. Efter la Serre komma dei egentlig mening så kallade hvalfven, till hvilka inträdet är stängdt med en jerndorr försedd med åtskilliga konstlasar. hvilken vänder sig på efter dess nidtellinie placerade tappar, likt italienska dörrar. Efter att ha nedstigit för en trappa, å hvilken blott en person i sender kan passera, kommer man ned i ett underjordiskt hvalf, fyldt med kistor innehållande guldtackor och mynt. För större säkerhets skull kan nela trappan fyllas med lera och hvalfvet med vatten, och detta blott på några minuters tid. Illa tyglad fantasi. En i ett engelskt s. k. pennyblad förekommande -historisk, roman, kallad -Aureola eller Kärlekens triumf öfver Jes uiterna, börjar på följande vrysliga sätt: Klockan i S:t Paul slog just 11, då en man visade sig på quaien. Denne man, som hade ett verkligt gamhufvud med spetsig, skarp, förskräcklig näsa, djupt liggande, af en hemlg eld glodande ögon, bar en säck på ryggen. Nu stannar han. Han kastar en skarp blick på den ödsiga quaien, på det svarta, stormiga vattnet vid sina fötter. Han lyssnar; intet ljud när hans öron. Han lutar sig fram osver kanten al quaien. Han tager såcken från sina axlar och något tungt glider langsamt ned och faller i vattnet. I samma ögonblick, som säcken med sitt tunga innehåll sjunker till flodbotinen med ett doft buller, ljuder en röst, hög och skarp, som höjer sig ur mörkret: Walter Sidney, hvad gör du med ditt slagtoffers lik?? — Intrigen i denna roman är följande: En ung, underskön flicka vid namn Aureola, i hvars ådror ziguenarblod flyter, älskar med den mest glödande passion en ung landsflyktig hugenott, hvilken straxt i början kastas i Tuemsen, men sedermera, på ett underbart sätt räddad af den evige juden, förflyttas till Rom. Aureola, hvars hela slägt förföljes af jesuiterna, har en syster, hvilken al dessa kastats i längelse 1 Towern i: London. Aureola går, förklädd till pilgrim, till fots från London till Rom för att utverka en påflig bulla för att befria sin syster ur Towern. Under denna resa, hvilken gar öfver Alperna, blir non begrafven i snö och åter uppgräsd af en St Bernhards-hund, hvarefter hon blir lesvande inmurad af munkarne, emedan de misstänkte henne att stå i förbindelse med kättarne; dorefter befrias hon st Cesar Borgia, som tillfälligtvis reser den vägen och ber om härberge i klostret ötver natten och sar höra Aureolas tamburin i sitt sofrum, befriar henne och upplagar af kärlek till henne; men bon undandrager sig hans kärlek genom flykten ut genom fönstret och firar sig ned för klippalgrunden med tillhjelp af sitt florsckärp, och dansar fram till Rom, erhåller audiens hos pålven, men faller i jesuiternas händer. Nu uppträder hennes älskare och grälver sig under botten af Tibern, med tillhjelp af Åden evige juden, in i Aurcolas sän else, hvarefter de älskande fly i en öppen båt ut på Medelhalvet. Jesuiterna som stå i törbindelse med en tunesisk korsar, befalla denne tilsangataga de olyckliga. Detta sker, och de föras vill Slafmarknaden i Tunis, för att försäljas åt de trogne; men nu uppträder, för tredje och sista gången, Jerusalems skomakare, förklädd till persisk köpman, och lösköper dem samt för dem till Skotska länderna, der han skänker dem slottet Avenel till i och eget, och den sköna Aureola blir stammoder r den sedermera så namnkunnige Georges Brown, hvilka, som man vet, endast genom eIlvta srunsbenägna hjelp knnde taga sitt arfvegods i besittning. 3n3n3n33i:ii—