Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 2

— Nej, men monsicur hade tagit honom med sig i detsamma. — Ah! och hvilken figur gjorde han midt ibland er? frågade Richelieu med synbar nyfikenhet. — En temligen klen figur, min själ! utropade abbåen med föraktfull min. Han syntes tankfull, sorgsen . .. drack ej, talade ej — Ja, han talar ej, men han handlar. — Han? frågade Boisrobert förvånad. — Ja, fortfor kardinalen, det är bestämdt en af våra fiender, en allierad med m:me de Chevreuse. — Men han känner ingen vid hofvet. — Tror du det? — Jag är säker derpå. Jag kan icke ens begripa huru han fått löjtnantsfullmakten. — Hvad? du vet ej att det är han som omintetgjort Laffeymas expedition, om hvilken jag talade för någon tid sedan, han som har räddat de Puylaurens och befriat Gaston. — Verkligen! — Det är icke allt, åtartog kardinalen. 1 detta ögonblick konspirerar han med hertiginnan, för att gynna chevalier de Landrys flykt ur bastiljen, dit jag latit kasta denne. — Detta är ju oförklarligt, ty hvilket intresse leder honom? — Denne Landry lär känna hemligheten af hans börd ; M. de Francheterre har sjelf sagt mig det. — Men det är ju då för sin egen dol han handlar?