— Ävad! de skulle döda honom också? utropade Boisrobert förskräckt. — Du öfverdrifver, min kära abbå! Kanhända blir ingen dödad, sade Richelien med ett eget smäleende. God natt, Boisrobert! Jag är nöjd med dig. Mod! Du är på god väg att ernå ditt abbotstift. Utan att han visste hvarföre, darrade abben då han drog sig tillbaka. Våldsamma medel voro stridande mot hans natur. (Forts.)