Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 2

scende; blek och darrande kastade han på kardinalen en osäker och slafviskt ödmjuk blick. — Tala, min herre, sade Richelieu i det hon räckte honom brefvet. Hvem har skrifvit detta? Hertiginnan observerade mannen med den största uppmärksamhet. Hon igenkände chevalier de Landry. ö Denne kastade blicken på papperet, tvekade ett ögonblick och syntes derefter göra en våldsam ansträngning. — Det har jag gjort, svarade han slutligen. — Hörde ers majestät? frågade kardinalen i det han vände sig mot konungen. I — Hvilken bevekelsegrund har du haft för en så nedrig handling? frågade Ludvig XIII i lugnare ton. I — Penningar, svarade Landry. — Det är sålunda för penningar du begått detta brott? — Ja, Sire. — Men hvem har gifvit dig dem? — Madame de Chevreuse. — Jag! utropade hertiginnan i en ton af harmfull förvåning. Jag! Vågar du upprepa denna osanning två gånger? — Men det är ju rena sanningen? genmälte Landry med säkerhet, oaktadt han ej vågade blicka m:me de Chevreuse i ansigtet. — Du vet att du ljuger, eländige! återtog hertiginnan som ingalunda väntat sig denna anklagelse. Konungen lugnade henne med en åtbörd. — Sätt dig der, befallte han Landry och skrif några rader af hvad som står der.