Göteborgsposten – 22 januari 1866, sida 3

hvilka infunnit sig i ändamål att öfverlägga om nödiga mått och steg för att få den mellan Sverige-Norge och Frankrike afslutade handelstraktaten med en kompakt majoritet antagen af rikets ständer. A.-B. refererar: Grefve Bjornstjerna öppnade sammankomsten med tillkännagifvande att inbjudningen dertill utgått från några för frågans antagande varmt intresserade porsoner. utan afseende på politiska tänkesätt i öfrigt. Grefven föreslog i anledning deraf att utse en komit för att ombestyra hvad som kunde blifva af behofvet påkalladt, och hvilken borde bestå af ett lika antal personer från de båda motsatta politiska lägren. Till ordf. utsågs grefve Björnstjerna, och vid derefter verkställd omröstning valdes till ledamöter i nämnde komite: Statsrådet Fåhreus, grefve Arvid Posse, friherrarae af Ugglas och Nordenfalk, häradshöfding v. Ehrenheim och brukspatron Uggla. Grefve Posse som först begärde ordet riktade genast uppmärksamheten på frågan om bränvinet. Major v. Kremer upptog ämnet och framställde, ehuru for öfrigt anhängare af traktaten, åtskilliga tvifvelsmål om riktigheten af hvad densamma innehåller rörande införsel af sprit. Hr v. Kremer förevisade åtskilliga kalkyler öfver dels fingerade, dels verkliga affärer, hvilka ingifvit honom farhågor för den inhemska bränvinsbränningens bestånd, och verificerade sina uppgifter genom sörevisande af en flaska innehållande pro! på från Cette införskrifven drufsprit at 87 proc. alkoholhalt, hvilken här kommit på ett pris af 1: 40 öre pr kanna af 50 proc. Generaltulldirektören Bennich bemötte utförligt hr Kremers framställning och ådagalade att den inhemska produktionen ingenting har att befara af traktaten, om ej möjligen undantagsvis under et missväxtår här i landet, då det likväl vore mera skäl ett använda säden till bröd och förse bränvinsbordet, om det ändtligen skulle finnas, utifrån. Hr B anmärkte för öfrigt att förflutna årets priser å fransk drufsprit utgöra ett undantagsförhållande hvarpå mar knappast någonsin förr haft exempel. Slutligen hem. ställde kammarherren Falmehjelm om det ej vore skå öfvergå till den mera hufvudsakliga frågan, huruvids man kunde finna sig belåten med den ordalydelse be villningsutskottet gifvit sitt beslut om traktaten, elle icke. Och beslöts att komiten skulle för detta ända mål utfärda kallelse till ny sammankomst, så fort ut kottets betänkande blifvit hos stånden tillgängligt oc! ordalagen deri bestämdt kända.