Göteborgsposten – 19 januari 1866, sida 3

väl dörren från förstugan, som dörren till det inre rummet. Öfver våningen var en låg vind, den ingen annan än hustru Schutze begagnade. Under henne, uti ett rum med kök, bodde en annan hyresgäst, förre arrendatorn Ericsson med hustru och barn, och i er byggning på andra sidan porten egaren till egendomen, förre korporalen Koch, med familj. I Oktober 18:4 hade hustru Schätze, som bott i huset en gång förut, dit åter inflyttat, samt alltjemt haft gesäller och lärpojkar, alltid fyra stycken i sender, inneboende hos sig, men med hvilken inhysning hon helt plötsligt upphört med detta ärs början, så att hon således, som sagdt är, var alldeles ensam i lägenheten då branden inträffade. Vid samma tid, eller Oktober 1864, hade hon låtit uti Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom brandförsäkra sina tillhörigheter till ett sammanräknadt belopp af 3,000 rår, ehuru hon, efter hvad nu vid polisförhöret blef utredt, såväl genom andra personer som ock genom hennes egen dotter, boende på annat stäl e. icke egde för mera än 3 a 400 rdr; hustru Schitze sjelf, hvilken vid uppräknandet af hvad hon vid branden förlorat, sade sig ha haft mera än hon verkligen haft och som naturligtvis orimligt högt uppskattade sina saker, deribland förnämligast voro fyra skilderier af en i Stockholm känd artist Sjöstrand, af hvilka ett skulle föreställa henne som ung, fick dock ej ihop summan till 1,000 rdr ens. Så uppgaf hon sig ha egt, förutom åtskilliga dyrbara kappor och schalar, flera bättre klädningar, hvaribland tvenne af siden, ehuru dottern intygade att moderns garderob varit ganska rnarflig. Älvonledes påstod sig hustru Schätze ha haft två bolstrar och en mängd kuddar, alla stoppade med dun; men personer, som varit med och gräft i lemaingarne efter branden, vitsordade att der ej funnits annat än stycken af renhårsoch halmmadrasser. De värdefullaste sakerna, såsom ett fjäderbolster och en toilettspegel, hade hon belånat å assistansen, och dessutom kort före jul låtit bortbära kopparkärl och dylikt. En af de förut hos henne inneboende karlarne berättade att hennes klädkontor varit den 3 Januari alldeles tomt, och en annan person som några dagar före branden varit uppe i hennes rum, ville minnas att till och med de fyra omnämnde taflorna icke synts till, hvadan hon således äfven undanskaffat dessa sina klenoder. Angående sitt görande och låtande före och vid eldens utbrott uppgaf hustru Schitze att hon hemkommit kl. 4 på e. m., men icke lagt sig förrän 11 på natten; att hon vaknat af sprakandet från elden, som börjat på vinden; samt att hon, seende sig icke kunna komma ut genom forstugan, emedan lagorna redan rasade der och i trappan, öppnade fönstret, kröp med kläderna på armen ut derigenom och hoppade ned på gatan, hvarest hon sedermera klädde på sig. Detia allt var dock osannolikt och till och med orimligt; ty först och främst hade endast vinden samt taket till den af henne bebodda lägenheten afbrunnit, hvadan således trappan ännu är oskadad och förstugan endast något kolad i de öfre stockarne, och för det andra var fönstret så litet att hon svårligen kunnat, allraminst med ett klädbylte i fånget, komma ut genom detsamma, hvarjemte det var så högt från maren, 12 a 16 fo:, att hon säkerligen skulle skadat sig betydligt om hon hoppat från en sådan höjd. Dervill kommer att den person, som först anlände till brandstället, fann henne fullt klädd stående bakom sig på gatan, då ban, sedan han passerat förbi hennes fönster, efter högst ett par minuters förlopp åter vände om; han hade straxt derpå fått se alla de osriga 1 huset boende personerna utkomma i blotta linnet. Arrendatorn Eriesson påstod hustru Schätze sig ha i detsamma bemärkt också fullklädd, ehuru ännu en annan person intygade att denne varit i bara skjortan och aw han al honom fått låna en ytterrock att till en början skyla sig med. Hustru Schitze hade sedermera icke varit synlig vid branden, utan efter avad hon sjelf uppgifvit, genast gått till en bekant, boende i huset N:o 55 vid samma gata, och lagt sig. På morgonen begaf hon sig till dottern, utan att för henne säga hvad som händt, blow klagande sig öfver att vara så olycklig. Då dottern sedermera på dagen fått veta att det brunnit hos modren och hört det genast utkomna ryktet att denne sjelf tändt på, hade hustru Schätze gått till andra bekanta, hvarest hun oll sig undan till i går morse, då bon genom et ref till poliskommissarien Backlund röjde sig. Nämnda bref, tydligen skrifvet för att afleda misstankarne från henne sjelf, innehöll, bland en hop annan gallimptias om trolleri och dylikt, de gemenaste antydningar att hennes värdsolk skulle anlagt elden. Hustru . Schätz:, som under första delen af förhöret visade sig mycket svag, så att hon fick tillätelse att sitta, men sedermera då hon såg sin illgerning röjd, erhöll ott förtviflans mod så att hon icke tycktes känna till ens den ringaste mattighet, är 55 år gammal och stor till växten, Hon har förut i rättegångsannalerna gjort sig bekant, i det hon för affall från lutherska läran var med i det för några år tillhaka så ryktbara katholikmalet. Efter hemkomsten från sin landsförvisning bar hon lefvat skild från sin man, hvilken dock betalt hyran för henne, liksom dottern gifvit henne kläder. Det understöd hon i öfrigt haft, till det mesta af sina nya trosförvandter, jemte hvad hon förtjent på sin uthyrning, har hon ytterligt lättsinnigt förslösat. Hon har derigenom råkat i ett sådant armod, att hon nu senast till och med måst låna på sina aszistanssedlar. Folket, hos hvilket hon öfver söndagen höll sig undan, var makarne Aderman eller Offerman, också de inblandade i nyssnämnda bekanta rättegängsmäl.