Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 3

(Införes på begäran.) Till Sveriges Riksdagsmän 1866. Oaktadt allt det goda I gjort och de kloka anstalter I vidtagit, för att främja och höja svenska folkskolan, så kännen I alltför väl huru det allmänt klagas öfver, att skolan icke uppfyller sitt ändamål hvarföre dels skolråden, dels folkskollärarne få uppbära skulden, hvaruti dock, enligt min enfaldiga tanka, båda två hafva sin dryga del. Och som på senare tid uppkommit en önskan och förslag i landet, att ingen skulle blifva myndig eller få åtnjuta medborgerliga rättigheter med mindre, än att han innehade det 8 k. minimum af kunskaper, som föreskrifves i 1842 års skolstadga, så bedje vi Eder vördade representanter, att I viljen taga denna sak i behjertande I kannen väl, att vi menniskor hatva den stygga egenskapen, att krypa bakom ryggen på andra, då något godt skall uträttas, och nu har Gud i sin styrelse så fogat. att ingen kan komma framom Eder, hvarfö det är just till Eder våra ögon tillitsfullt vända sig Kunde det stora mål, som afses med solkskolelagen, uppnås utan tvång, så vore väl det det aldra bästa, men om ock ett billigt tvång skulle användas, så vore det bättre, än att 3 af landets barn blifva för alltid i saknad af de borgerliga kunskaper, hvilka äro ganska nödiga och nyttiga för samhällslifvet. Vi äro inga prestfiender, men vi kunna icke undertrycka den tanken, att om presterna fordrat något af de borgerliga kunskaperna vid början af ungdomens nattvardsläsning, från den tid folkskolelagen först trädde i verksamhet, så hade vi varit långt framskridna på den vägen. Huruvida det varit i det rent andliga helsosamt, att fordra det strängt af hvarje barn, vilja vi icke algöra, icke heller vilja vi för framtiden lägga