Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 2

som för andra gången bugade sig, hvarefter han gick att återtaga sin plats vid sidan om Puylaurens. — Stå på er bra! sade denne till honom i låg ton. Jag vill hålla vad att kardinalen erfarit alltsammans? — IIvilket ... allt? frågade Renaud lifligt. — Ert uppträda de i går Vet ni ej att ni redan en gång omintetgjort hans planer? — Nej. Jag visste det ej förr. — Det är derfe e jag säger till er: stå på er bra. När kardinalen småler mot någon som förolämpat honom är det ett dåligt tecken. — Sålunda borde jag enligt er åsigt ej gå till hans eminens? — Det säger jag ej. Tvärtom, gå dit och frukta ej att hålla ert hufvud upprätt inför honom, Han är ej fiendtlig mot kraftiga karakterer sådana som er egen. Han fruktar dem, det är alltsammans. För öfrigt, om han en gång afgjort ert öde, skulle den mörkaste tillflyktsort ej kunna rädda er. — Jag håller vad, sade Renaud, småleende, att ni gör honom mer elak än han är. — Jag ville önska det, svarade Puylaurens lifligt. I händelse, om jag ej skulle få se er återvända från denna audiens i morgon, så vet jag hvar jag skall återfinna er. — På bastiljen, kanhända? — Jag säger ej det, svarade Puylaurens i det han skakade på hufvudet. — Bah! vi få väl se! sade Renaud, hvars ansigte bibehållit sitt uttryck af skämtsam glädtighet. Är det ej