Göteborgsposten – 16 januari 1866, sida 3

satt sig till mål att sprida, ej försumma den Jmateriella. De omnämnde facta äro: ett ej ringa antal åhörareg klagan öfver den sämre verkan nämnde upplysning utöfvar på synförmågan, och det ända derhän, att den hos flertalet deraf qvarlemnat en nervös hufvudvärk. Den bättre uppfattning man onekligen vinner, genom att på samma gång man hör talaren afven få se honom, då derigenom totalintrycket höjes genom det synbara uttryck hvarmed han vet att beledsaga sina ord, går man alldeles miste om, genom det bländande sken de kring honom i mängd placerade ljusen åstadkomma. Månne ej en och annan skärm, liksom i orkestrarne är brukligt, kunde förekomma denna så bländande, för synorganerne och nerverna så menliga upplysning? och månne ej salen äfven kunde få en i sin helhet gladare upplysning? Båda delarne voro särdeles önskvärde för Ett större antal af åhörare. ERE