Göteborgsposten – 16 januari 1866, sida 3

nedborgarinnas ego. Derför begära vi, alldenstund j u förändren grundlagen och, i öfverensstämmelse ned den framskridande civilisationen, ställen ny säcerhetsvakt omkring fyra millioner befriade slafvars drsonliga rättigheter, att j utvidgen omröstningsätten till qvinnorna — den enda återstående klassen f medborgare som saknar denna rätt — och sålunda mpfylla eder grundlagsenliga förpligtelse att garanera hvarje stat inom Unionen en republikansk regeingsform. Då all delvis tillämpning af republikanka grundsatser städse måste medföra en invecklad agstiftning såväl som ett missnöjdt folk, skulle vi vilja bedja eder, att j, för att förenkla styrelsemaskisriet och betrygga det inre lugnet, hädanefter lagtiften för personer, medborgare, skattdragande, och cke för klass eller kast. Om rättvisa och billighet kola vi, edra pstitionärer, alltid bedja. Eget nog ståndar i Amerika, likasom här, m kamp rörande tullagstiftningen. I dessa lagar inlemnas i kongressen ett förslag om prohibitiva tullar å nästan alla främmande vanartiklar, hvilka ha en inhemsk medtäflare. Protektionisterna tro sig ha majoritet i båda husen, och detta är äfven sannolikt, om Sydstaternas medlemmar ioko räknas. De vilja derför, eftersom det republikanska partiet snabbt splittras, drifva sitt förslag igenom kongressen, innan Söderns representanter insläppas, och de hoppas att genom hotelser och smicker erhålla presidentens underskrift. En af de ifrigaste skyddsherrarne (protektionisterna) inom senaten är mr Spragne, millionär och fabrikant från Rhode Island. Mr Spragne och hans vänner ha under den närvarande lagen på ett år sålt sina varor till 90 å 110 proc:s vinst, men de begära ännu mera. De utgöra den rikaste och mest inflytelseegande klassen i samhället, men äro lika glupska som törr och gripa efter större rikedomar. Det vore icke så illa, om deras vinster drogos srån främlingar, ty derom skulle man väl föga bekymra sig, men dessa sabrikanter tillrycka sig sin rikedom från sina egna landsmän och grannar, och de stackars amerikanarne äro så känsliga för den dem åsamkade orättvisa, att de skola leverera en hård kamp innan de underkasta sig en högre tulltariff. Slafveriet innebar utsådet till ett förfärande utbrott. Skyddet innebär utsädet till många. Protektionssystemet har alltid underhållits i Amerika, och fastän tullarne höjts och sänkts, har systemet aldrig varit öfvergifvet; men regeringen har ständigt gjort den erfarenheten, att när tullarne varit högst, ha inkomsterna varit minst. Eftersom skattkammareskreteraren önskar ett årligt öfverskott af 200 mill. dollars för skuldens betalande, är det knappast möjligt, att regeringen kan vara stämd för en ökad protektion. Unionen har minst 40 mill. invånare, af hvilka 500,000 (de i fabrikerna intresserade) begära, att de återstående 39,500,000 skola betala dem en enorm skatt. De östra och mellersta staterna begära höga tullar, men Sydoch Veststaterna vägra. Protektionisterna ha hittills haft tur, i det de hållit 22 sydsenatorer och 58 representanter utom kongressen, men medlemmarne från Vestern skola utkämpa en god kamp. Mellan Spanien och Amerika synes en konflikt vara under beredning, hvilken lofvar att bli af betydande utsträckning. Uti ett bref från en af Amerikas mest framstående statsmän läses derom: Tvisten med Chili har inom de spanska republikerna och kolonierna, isynnerhet på Cuba, frambragt stor rörelse; framför allt på Cuba, der de flesta innevånarne vilja afskudda sig det spanska oket. Händelserna i Peru bsvisa, att på Amerikas kontinent folken redan lärt sig inse sina intressens gemenskap. General Canseco, Pezets efterföljare, tycktes dröja med att taga parti för Chili, och han blef genast afsatt af folket och i hans ställe general Prado gjord till president, hvilken lofvat att bryta det med spanske amiralen Pareja ingångna fördrag och skynda Chili till undsättning, i det han äfven å sin sida förklarade Spanien krig. Cubaboerna spörja sig sjelfva, om de icke skulle draga vinst af situationen. De mena: Kunde innevånarne på San Domingo, vapenlösa som de voro, slå och döda tusendetals spanjorer, hvilkas död man derefter tillskref klimatets inflytande, skulle det icke då vara oss möjligt, att med bättre framgång resa oss mot våra förtryckare? Dessutom vet en hvar, att Antillernas perla af spanjorerna städse q behandlats som ett eröfradt land, och derför finnes det ej heller något barn på ön, som icke ända in i sdoden hatar allt hvad som är spanskt. Blif derför ej alltför mycket förvånad, om Spanien förr, än man tror, kommer att lida en svår förlust, för hvilken ingen europeisk intervention skall kunna rädda det. Från sjelfva Spanien äro underrättelserna om upproret alltjemt stridiga och motsägande. Den i Frankrike förbjudna ÖIndep belge har erhållit tillåtelse att från och med d. 1 Febr. åter få införas derstädes. Efter prins Napoleon har nu Lucien Bonaparte utsetts till ordt. för verldsutställningens utskott. i En ministerkris skall råda i Paris, hvars offer tros bli utoch inrikesministrarne Drouyn de Lhuys och Lavalette. 1 Wien har den belgiske gesandten der städes, grefve Sullivan, aflidit. Italiens konung har haft den sorgen, att under det gamla årets sista dagar förlora sin 2 — —