Göteborgsposten – 15 januari 1866, sida 2

till sitt namn. Jag talar ej om hans förmögenhet, du känI ner den, den är ganska medelmåttig och det lönar ej möI dan att sysselsätta sig med den. Oaktadt denna mycket naturliga önskan som jag delade, dömde himlen mig till ofruktsamhet. och redan hade jag tillbragt sex år under onyttiga böner och tarar, da en oförutsedd händelse kom att förbyta vår smirta till glädje. ; Ni kan tänka er, monseigneur, anmärkte Renaud, att snade med uppmärksamhet! Hör nu hvad min goda Jag l) mor — ty detta kära namn gifvor jag henne fortfarande — meddelade mig rörande min tidigaste historia. I En das, det är nu tjugofem ar sedan, infann sig en man på slottet vid den timma da herr ooh fru de Pardaillan voro utgångna för att göra sin dagliga promenad. Denne man öfverbringade en stor korg och ett bref. — Pill herr de Pardaillan! .. sade han i det han sickte brefvet till den betjent som mottagit honom. Min husbonde kommer snart tillbaka, svarade denne, om ni vill vara god vänta och under tiden intaga nagra förfriskningar — Det är omöjligt! utbrast hastist den okände, jag har ej tid ... jag mäste atervända på ögonblicket Lemna er herre detta bref och denna korg. Med dessa ord aslägsnade mannen sig skyndsamt och försvann ur sigte. framr (Forts.)