Göteborgsposten – 13 januari 1866, sida 1

BASTARDEN)) Af PAUL SAUNIER. (Ööfvers. från franska originalet Le lieutenant aux gardes-). — Tack min mor! utbrast jag med glädjo. Se så lugna er och gråt ej. För det första skall jag ej resa ännu på åtta dagar. För det andra dö icke alla i kriget... Jag skall återvända, hoppas jag, en eller annan dag, mer eller mindre helbrägda. — Kira barn, min stackars Renaud, suckade hon. Renaud! jag visste mig verkligen icke förut ega något annat namn. Renaud! så kallade min far mig, så benämnde mig min mor smekande. Då jag red bland kullarne eller i de ensliga skogarne och jag der mötte en bonde eller någon adelsman i grannskapet hette det alltid: — God dag, hr Renaud! Jag började att göra mig i ordning och smekte min häst mera ömt än jag på något tid gjort. Han var fyra år gammal; det var en vacker och stark percheronshäst med knäveck af stål — densamma på hvilken jag jemte ) Forts. fr. N:o 9.