Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 3

llvarjehanda. Trikin-visa. (Ur Jönköpings Tidning) Vårt tidehvarfs plågoris är Förutom all fråga trikinen; Den lymmeln, han är till besvär Nu mera ej ensamt för svinen; Nej, äfven för folk är han svår, Allenast han tillträde får. Trikiner (af tysk extraktion) Föröka sig öfver all höfva; Likt hela die grosse Nation, De älska kring verlden att atröfva, Och der de sig sätta till slut, Sin omgifning suga de ut. Ja, komma de in i vår kropp, Den spisas till sista ruinen ... En dam ätes alldeles opp, Med undantag af — krinolinen; Som rest af en fin kavaljer, Man endast hans byxknappar ser. Att folket för svinkött är skrämdt, Deröfver väl icke kan undras; Man anser ej längre för skämt, När högt mot trikinerna dundras. Hvar galt är numer en filur. Hvar sugga en misstänkt figur ... Så vida man ej är ett våp, Man sätter bestämdt på sin taftel Vid hvarje kuvert mikroskop, Nödvändigt som knif och som gaffel, Att gästen må sjelf obduktion Förrätta på egen portion. En bränvinskontrollör. I Kristianstadsbladet? erättas: Under de sistförflutne bränvinsterminerna ar en gammal militär varit anställd såsom kontrolor vid ett af brännerierna inom Kristianstads län. lans höga ålder innebär en vrsäkt för hans märkårdiga okunnighet; men hvad skall man säga om ederbörande, som kunna forordaa en person till ontrollör, som icke en gång hade kännedom om uru många kannor en kubikfot innehåller eller huru ånga kubiktum, som gå på kannan, derom bränneegaren till en början måste underrätta honom. En arurlig följd häraf blef att kontrollören under lopet af bränneriterminerna gjort sig skyldig till flera räkningar, så att vid senaste bränningsterminens ut, då bränneriegarne erhöllo bevis på ofvertillverkingen, det befanns att en del af bränvinet måste beJas med 75 öres skatt pr kanna. Då detta resultat ke öfverensstämde med bolagets böcker så uppstod ist emellan bolagsmännen om hvilken som emottagit ranvin utan att det blifvit antecknadt; men då de hollo utdrag af kontrollö-ens anteckningsbok, uppicktes felet bestå deri, att kontrollören begått en räkning på icke mindre än 100 k:r. Härom unerrättad, svarade kontrollören, att räkningen för en anmärkta dagen nog måtte vara riktig, emedan verkontrollören besökt bränneriet tvenne dagar efter et felräkningen skulle ha egt rum, granskat protoollerna och funnit dem utan anmärkning Kontrol;ren insåg dock slutligen, med ledning af en person, om förut varit brännerivittne, anmärkningarnes befoenhet, hvarföre han rättade felen och omskref icke indre än sju dagprotokoller. Hvad är etik? frågade nyligen professorn i tetik vid ett visst universitet en glad tentandus. Det är en föråldrad förkortning af ordet etikett, varade denne.