Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 3

Detta rykte, som ett par timmar derefter bekräftades genom de af ministren vidtagna mått och steg, väckte en obeskriflig sensation, och de mest öfverdrifna berättelser, enligt). hvilka detta pronunicamento hade en särdeles oroande karakter, gingo från mun till mun. Ministerrådet samlades tvenne gånger under dagens lopp, och fann sig, på grund af situatioaens allvar, nödsakadt förklara provinsen Madrid i belägringstillstånd. Denna åtgärd har med alla sedvanliga formaliteter kungjorts i o. m. kl. 5. Kort efter kl. 4 begaf sig marinministern, general Zabala, ut ur hufvudstaden i spetsen för en kår, bestående af 4 bataljoner, 4 sqvadroner och 2 batterier, för att förfölja de upproriska regementena; man är sysselsatt med organiserandet af en starkare kår, hvilken skall i nödfall sätta sig i rörelse i morgon under general Serrano Bedoya. Vakten i kongl. slottet har förstärkts och ställts under befäl af generalen Ros de Olano; marskalk Serrano har tagit befälet 1 kasernen Principe-Pio, som beherrskar en del af studen. De trupper, som lågo garnisonerade i Alcala och på hvilkas bestånd de upproriska räknade, ha inkallats till Madrid, der de inryckte kl. 4 e. m. under rop af: Lefve drottningen! Marskalk ODonnel har upprepade gånger besökt kasernerna och förvissat sig om, att en god anda råder hos trupperna. 1 deputerade kammaren (cortes) meddelade inrikesministern, Posada Herrera, att ötverstarne för de upproriska regementena inkallat nationalgardet i Aranjuez under vapen, för att förfölja insurgenterna och försöka återföra dem till sin pligt. La France tillägger, att då nämnde minister i starka ordalag bröt stafven öfver upproret, afbröts han af en progressistisk deputorad med den anmärkning, att han skulle vara sörsigtigare i sina uttryck, emedan han ju sjelf år 1854 genom ett uppror trängt sig in i drottningens råd, så att de män, som han så häftigt angrep, i sjelfva verket icke gjort något annat, än att de följt hans exempel. Sedan d. 3:dje saknas telegrammer från Madrid. Deremot vill det af senare uppgitter från Paris synas, som att ej allenast Prim varit tillräckligt stark att möta och slå de emot honom sända trupper (under Concha), så att marskalk Serrano måst rycka ut från Madrid, för att förstärka dem, och sjelf tagit öfverbefälet, utan äfven att Ingnet i sjelfva Madrid varit stördt, hvarvid trupperna tillochmed skjutit skarpt på folksamlingarne. Enligt Madrids officiela tidn. skulle i hufvudstaden lugnet vara återstälat, hvilken uppgift dock icke är nu fullt pålitlig. Att upproret utbreder sig allt mer och mer, är visst. Man har nödgats för klara hela Arragonien i belägringstillstånd, hvilket bevisar den snabbhet, hvarmed upproret utvecklar sig. Enligt vårt dagstelegram förvärras tillståndet i Spanien dagligen. Att upproret skall lyckas, börjar allt mera stadga sig i den allmänna öfvertygelsen. Det är hos sjelfva det spanska folket en allmän ötvertygelse, att det ej kan ernå frihet och lugn, så länge drottningen, som låter sig ledas af halfgalna nunnor och listiga prester, sitter på tronen, och det är just derför, som det nuvarande upproret är så betydelsefullt. De föregående upproren voro endast riktade mot regeringarne, medan de respekterade drottningen; men eftersom erfarenheten visat, att hon endast regerar konstitutionelt, så länge hon dertill är nödd och tvungen och begagnar första tillfälle att åter göra gemensam sak med absolutisterna och de klerikala, är det lätt förklarligt, att folket nu endast väntar räddning af en dynastiförändring. Det är derför i drottningens brist på förmåga eller vilja att regera i öfverensstämmelse med landets lagar, icke i det konstitutionela systemet, såsom reaktionens organer i anledning af de sista händelserna öfverallt och isynerhet i Preussen påstå, som orsaken bör sökas till Spaniens olyckliga tillstånd. Der furstarne ärligt och uppriktigt anslutit sig till det konstitutionela systemet, der höres ej längre något tal om uppror eller politiska gäsningar, som hindra folken från att komma i ro och skada den materiela utvecklingen. ÅI England, Italien, Sverige-Norge, Portugal, Holland och Belgien — säger danska Dagbladet — gå frihet och ordning hand i hand med hvarandra, derför att folken veta, att kronan är författningens vaktare. Konung Carl XV har i dessa dagar helsats med jubel at sina undersåter och öfverhöljts med loford, hvilka betyda något mer än det vämjeliga, servila smicker, hvarmed konungamaktens antediluvianska tillhadiare unnvakta de furstar. med hvilkas till