— — och slafvinnor kallas i Koran gods, som Gud af nåd tilldelat de fria; och bland tillåtna sätt att begagna detta gods uppräknar den ,heliga boken uttryckligen herrens könsumgänge med den af honom förvärfvade slafvinnan, hon må ha varit gift förut eller icke. Otukt är enl. Koran endast umgänget med en qvinna utomhus eller slafvinnas ötverlåtelse till en annan för snöd vinning. Dessa rättssatser ställa qvinnan fullkomligt utan skydd mot herrarnes lustar; törst då hon kommer i välsignadt tillstånd, erhåller hon rätt, att ej mera säljas, hennes barn äro fria och med herrens död får hon äfven friheten, emedan hon annars skulle vara sin egen sons egendom, hvilket Koran förbjuder. I sultanens Harem finnas endast köpta skänkta eller ärsda slafvinnnor, de svarta, flera hundra till antalet, skola förrätta de gröfre hushäll-sysslorna. Äfven antalet af de hvita slafvinnorna skall öfverstiga 200. Af dessa väljer Padischan, som enl. turkisk rikslag icke får ingå något jembördigt äktenskap, till förekommande af arfstöljdstvister och nepotism, 4 å 7 första hustrur eller kadiner, bland hvilka den, som föder honom första sonen, erhåller rang framför de öfriga och såsom rikets första fru åtnjuter den högsta äran; kommer hennes son på tronen, heter hon Walide, söder-kas, och har såsom drottning-moder ett stort inflytande på regeringen. Näst Kadinerna svå 12 Gedikliha, privilegierade, utvalda, hvilka personligen betjena Padischan; de öfriga äro delade 1 Odas (kamrar), af hvilka hvardera har sin söskilda förestånderska (Usta), som icke sällan tillvällar sig en tyranns rättigheter. De al sultanens slafvinnor, som ännu befinna sik i barnaären, uppfostras ända tills de bli fullvuxna i särskilda uppfostringshus, men införlitvas derefter i Harem. Sultanens Haremförhållanden tjena hans undersåter till rättesnöre. Den rike turken — och endast de rika kunna hålla Harem — har liksom han sina favoritsultaninnor, hvilka genom en sons födelse ej sällan erhålla de rätjigheter, som tillkomma en gilt fri qvinna. Det är ej värdt att tänka på ett plötsligt asakaffande af alafveriet i Turklet; visserligen skulle den omständigheten, att familjeband för ena herrarne med slatvarne underlåtta slafveriets upphäfvande, men störande verkar Koranen med sina stränga straff mot qvinnor, som visa sig obeslöjdade för de fria, och den åsigten, att alassysseleättningar icke äro någon lämplig förrättning tör en fri. De bästa kännare af de turkiska förhållandena hafva upprepade gånger uttalat, att felaktigheterna i de sociala statsgrundvalarne endast kunna afhjelpas, då Padischan föregår med godt exempel; i muselmanska stater tager undersåten mer än i andra länder sin furstes lefnadssätt till mönster. Men allt reformerande i afseende på seder, letnadsvanor och laginstitutioner förblir löst plockgods, så länge man icke tager i tu med sjeltva grunden, som är Koran. Men dertill finnes ännu föga utsigt, ty sultanen, som måste närmast vinnas härlör, iakttager ännu strängt de gamla traditionela föreskrifterna. Det är en tom inbilskhet, då ergelska bibelsällskapet knyter förhoppningar vid antagandet al en praktbibel på turkiska språket; och hvad de romerskt-grekiska patriarkerna hittills föreslagit för huset Omars omvändelse, har ej den ringaste utsigt sör s g att vinna erkännande vid hofvet. Lyckligare ha vestmakternas gexandter varit i sin påtryckning, då de lyckats bringa till uttörande de i Hatten af d. 18 Febr. 1856 uttalade rättssatser ang. alla undersåters likställande; ätven slafvarnes ställning går derigenom i rätteligt och socialt hän