Göteborgsposten – 9 januari 1866, sida 2

Från Utlandet. Plötsligt synes det missnöje, som så länge rott i Spanien, batva konnnit till utbrott. I letta land rasar nemligen ett formligt uppror, ör hvilket general Prim säges hafva ställt sig i spetsen. Bekräftar detta sig, måste upproret denna gäng ha en synnerligt allvarlig karakter. Upprorsfanan säges halva höjts d. 3 d:s i Aranjuez, der tvenne kavalleriregementen förklarade sig för Prim. Det är nalurligt, att de depescher, som komma från Madrid under regeringens censur, förklara hela försöket misslyckadt. Det säges, att sjöministern splittrat insurgenterna, hvilka i oordning drogo sig tillbaka till bergen, att befolkningen ej deltagit i upproret och att Madrid och provinserna äro lugna; men Spaniens nyaste historia visar, huru hastigt en liten gnista kan sätta hela landet i eld och lågor, och en ytterligare bekräftelse på lugnet är derför nödig, isynnerhet om det besannar sig, att Prim är insurgenternas anförare. . Säkert är, att förhållandena i Spanien länge varit sådana, att en revolution anses för oundviklig, och öfvertygelsen om, att Spanien icke kan komma till lugn, så länge drottning Isabella sitter på tronen, har under senaste tiden gripit mer och mer omkring sig, och stämningen lades tydligt i dagen, då konungen och drottningen af Portugal för några dagar sedan besökte Madrid på återresan till Lissabon. Då drottning Isabellas gemål, hvilken som bekant bär kovungs titel, infann sig på bangården, för att taga emot det portugisiska konungaparet, rådde fullständig dödstystnad, ja, det fanns ej ens någon, som tog af sig hatten, då konungen passerade förbi. Han hade dock knappast åter visat sig med konungen af Portugal vid sin sida, förrän ett kraftigt hurra ljöd från de närvarande, och då konungen af Portugal gick igenom folkmassan bort till sin vagn, ropade man från alla håll till honom: Letve Portugals frisinnade konung! Detta är betecknande äfven ur den synpunkten, att rörelsepartiet i Spanien på sin fana bär anslutning till och union med Portugal. Iberiska halfön skall vara en och odelbar under Portugals frisinnade konung som regent — så lyder lösen. Är det den, som drifvit fram det nya utbrottet? En af de svåraste töljderna för Amerika af det borgerliga kriget var dettas skadliga inverkan på handeln. I början af kriget kunde Förenta Staternas handelsflotta skryta med en drägtighet af 5,000,000 tons — bland de största i hela verlden. Sedan kriget begynte, minskades denna handelsflotta ansenligt, under det andra nationers skeppsfart i dessa vatten ökades. Mer än 500,000 tons förstördes af sydkryssarne, och ytterligare 900,000 såldes vill tremmande redare under kriget; så att Förenta Staterna nu endast intaga sjerde rummet bland nationerna i afseende på handelsllottan. Alldenstund detta är en af de allvarsamma följderna af ett krig med en fiende, hvars namnar voro blockerade och hvars flotta var nästan en myth, huru mycket större skada skulle icke amerikanska handeln lida, om man oförsigtigt skapade en förveckling med någon stor sjomakt. Detta är ock ett af de pålitligaste fredstecken. Förenta Staterna äro äfven verkligen, i trots af de bullrande motiouerna å kongressen, mera allvarligt sysselsalta, än man tror, med att bota de genom origet gjorda retvor, hvilkas storlek och natur atven äro sådana, att härpå måste uppnärksamheten och handlingskraften koncentreras. Söderns materiela tillstånd är det mest beklagansvärda. Nedbhrända städer, ut odda fält och uppritna jernbanor återställas icke på en dag, och då hela befolkningen i den del af landet, der de finnas, utgöres ai tiggare, synes dess restauration varit ett särdeles svårlöst problem, ehuru helt säkert mera välsignelsebringande, än att åter lössläppa alls anarkiens gamar i Mexico. Härtill kommer att 3 millioner menniskor, hvilka före krige odlade fälten och byggde städerna; nu äro fri gilna, innan de fått något annat och bättre begrepp om sin ställning än att de ega rät att vägra arbeta, tillochmed för sig sjelfva