Göteborgsposten – 5 januari 1866, sida 2

FÅlLILIILIJ.. Varshelsning. (Föredragen å Mindre Teatern af hr direkt. IIessler) Mel.: Jag sätter glasögon på min näsa. Gammal visa. Det gamla året vi nyss ha griftat, Det dog sen det sig för Tiden skriftat, Med Sextiosexan det vakten skiftat — välkommet til! oss, du nya år! Vi med förtröstan gå dig till möte, Hvad månd du bära uti ditt sköte? Ja, ta mej hin äke det omöjligt att kunna svar på den frågan ge. Med hvad du bringar vi oss få nöja — Vi först en stund vid det Gamla dröja Och några önskningar sen vi höja dem Nya året må fylla upp! I djupa griften du hvile trygg der, Ej någonsin skall i Sveas bygder Man kunna glömma de stora dygder, som Gamla året sig utmärkt för! Dig förbehållet det var att blifva Det år som skulle åt Sverige gifva Dess nya statsskick — det skall man skrifva med gyllne skrift uti häfdens bok! Ja, Ståndsprincipen du har sett falla — Du lika rätt har forskasfat alla, Du krig ställt till uppå Axevalla som kostat pengar, men — sparat blod. Du vår förening med broderlandet Än mer befästat med jernvägsbandet; En vacker dag kanske hända kan det att sillen kommer på jernväg hit. Du lagen friat från många brister, Du qvinnor gjort till telegrafister Och äfvenledes till organister — du handlat ridderligt, gamla årl Vår stad har langtifran lotilos blifvit, Du Industrilot eri den gifvit, Men ta mej hin om jag rätt kan fatta, att det kan höja vår industri. Du gaf oss utminuterings-bolaa, Som bragte kroglisvet uti olag, Och ta mej hin äke det omöjligt, att ej den plantan skall bära frukt! Den gamla torgkällan från oss flyktat, 1 vattusot den sit lif har lyktat Och torget numera är så snyggt alt en lust och glädje det är att se. Men hur du sträfvat man dock får höra Att mycket återstår än att göra Men ta mej hin äke det vmöjligt, att på ett ar kunna hinna allt! Må allting skropligt, som nu förkåttras, O, Sextiosexa, al dig sörbattras — Om hinder möta, de ölverklättras om bara viljan är riktigt god. Prolcktionismen till stoft sorvandla — Då fritt vi tänka, må fritt vi handla, Ty ta mej hin vore det för galet om Allehandapartiet tick iätt; Må sjukdom vika från slott och hydda, Må våra nöt du från pest beskydda Och må trichinerna landsförvisas de länge nog ha regerat grymt. Må nya packhuset snart bli särdigt Och presentera 8:g riktigt värdigt, Men ta mej hin är det inte qvistigt att fatta huru det skall gå till. Må IIisingsborna tillbaks ej ryaga. Och stadens -kajmanoj vara skygga, För att en bro osver Elfven bygga så att vi slippa allt särgeri. Må eldsvådslusten sig något sakta, Må brända barn sig för elden akta, Ty ta mej hin är det eljest möjligt att Vollbiecht mister sin karusell! Må än en hvalfisk vår kust besö Att skatterna för Museum öka, Men ta mej hin är det då ej bäst att han inlagd blir i Eau de Cologne. a Ekt godt nytt år nu åt man och qvinna, Enhvar sin önskan må uppfylld fiona, Ty ta mej hin äke det omöjligt, att kunna specisicera allt! Och nu, mitt herrskap, jag vågar be er, Art har rätt olta jag ma få se er, Ty ta mej hin ke det omöjligt, att ge spektakler lörutan Br; Å. Jon. TA Run ORARAAER RMEP SET —L—— 2