Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 1 Januari. Godt nytt år åt alla samtliga, höga son låga, rika som fattiga! En bättre önskan kar man ju ej framställa, och derför må man e klandra det urgamla bruket att till vännei och bekanta frambära den. Att detta bruk ledt till öfverdrifter, likasom mycket annat kan väl icke göra något intrång i det vackra hos detsamma. Om det således också allt mera och mera är i aftagande att springa ur hus och i hus, hos förmän och bekanta familjer, och tylla magen med alla de mångfaldiga rika håfvor, som det varit en vanheder att icke traktera med, så fortfara vi ändock att på detta årets första dag helsa mötande vänner och bekanta med ett gladlynt: godt nytt år! för att få till svar en olla podrida af sammalunda, likaledes, äfvenledes, dito dito etc., åtföljdt at en vänlig handtryckning. Och så lär det väl gå till hos eder också, kan jag tro. Eget är det dock att skåda, att dessa nyårshelsningar i stort, som fordom voro alldeles nödvändiga, om man ville anses något så när för gentleman, aftagit ungefär i jemnbredd med att julen och nyårstiden förvandlats från en frisk, ofta skarp nog vinter vill en besynnerlig blandning af höst och vår. Det är som om nyärsvisiternas lejon förlorat sin spänstighet och kraft sedan snön icke längre knarrar under tötterna på dem och de icke längre riskera att komma inrusande i en familj med blåfrusna näsor. Nu är det stadsbuden, som få springa omkring med elegantens visitkort, och visitlådan på dörren, som trädt i stället för den varma, trefliga mattklädda salen, der man fägnades af den gästfrie värden och värdinnan och helsades med ett par solstrålar ur de väna döttrarnes ögon, — för att icke tala om den mera reela undtägnaden, som väntade på det under mängden af läckerbitar dignando matbordet. Den friska lutten gal aptit, och det behöfdes minsann också för att man icke här och der skulle göra sig skyldig till den otörlåtliga oartigheten att icke hålla till godo med hvad som hjertligt bjods. Nu är det annorlunda. Hvem kan springa staden omkring och vara artig och charmant öfverallt, när det regnar? Ja, mitt herrskap, under det jag skritver detta och påminner mig hurudan Nyårsdagen förut var, regnar det rätt tappert der ute, och i middags kommo vi just ötverens på fullt allvar att någon dag i veckan, då det blifver vackert väder, göra en lusttur till Vaxholm pr ångbåt! Skulle man hafva förutspått det för några år sedan, hade man naturligtvis blifvit utskrattad, och nu är det on verklighet. kegn på Nyårsdagen, hu då!