Göteborgsposten – 3 januari 1866, sida 2

Uv DAGICH Al. 1 1 2 111. —d181 vål, VCATTCU! — D. A,, särdeles animerad och fortsattes efter de kongl. personernas afresa. Dödsfall. Ofverstelöjtnanten och 1:ate majoren vid Bohusläns regemente Ludvig Ingelotz, som i förra månaden uppreste till Stockholm, för att någon tid bevista riksdagen, afled der sistl. Fredags afton i sin kraftfulla ålder uti en svårartad nervfeber, efterlemnande maka och stor familj. ÖOfverstelöjtn. lIngelotz var ansedd såsom en utmärkt duglig militär och allmänt omtyckt för sitt öppna, tlärdfria väsende. Han fick år 1858, såsom kapten och kompanichef vid Elfsborgs reg., vetordran till majorsbeställningen vid Bohusläns regemente. Djurtämjaren Van Amburg, ryktbar öfver hela verlden och måhända den som haft största herraväldet ötver djuren, har nyligen aflidit i Filadelfia. Bland dödsannonser i amerikanska tidningar märkes förre riksdagsmannen Olof Andersson i Götaholm trån Wermlands län. Han var 52 år. Kort förut dog äldste sonen, och nu efterlemnade Olof Andersson i det temmande landet enka, en son och fem dötwar. I Amerika hade Olof Andersson forvärfvat stort förtroende och var, ehuru icke prestvigd, andlig herde för det lilla svenska kyrkosamtundet i Götaholm (Minnesota). Borås jernväg har under sistl. November månad inbringat af 2,529 passagerare, öfvervigt å bagage, post etc. 2,313: 79, gods 22,759 centner 4,301: 51, extra inkomster 54: 12. Summa rmt rdr 6,669: 42. — Samma tid år 1864 rmt rdr 5,837: 49. Kötthandel. I London har man beslutat, i anledning af den genom boskapssjukdomen uppkomna köttbristen att införskritva kött från Österrike, och detta i redan färdigt tillstånd, emedan detta kommer att blifva billigare, än uppköpet af boskap ens på första produktionsorten. Den förnämste kötthandlaren i London var för några dagar sedan i Wien och lät uppköpa samt slagta en oxe af bästa qvalitet; köttet nedpackades i en särskildt till detta ändamål förfärdigad lår. På en Onsdag afgick låren med köttet; på hvarje station blef, allt etter behof, och då väderleken erfordrade det, is lagd i låren. På Söndagen anlände varan till London, och på Måndagen inberättades till Wien, att köttet befanns i godt tillstånd. Försöket hade sålunda aflupit lyckligt, och nu lärer vara afgjordt, att hvarje Onsdag på torget i Wien uppköpa 300 — 400 stycken de vackraste slagtkreatur och på omnämnde sätt törsända dem till London. Kapten John Ericsson, vår utmärkte landsman, har, berättar Blekingsposten, ånyo visat sitt varma intresse för Sveriges sjöförsvar, i det han hitsändt ritning å en af honom uppfunnen värdefull inrättning, tillämplig å alla slags lavetter, som begagnas å fartyg, medelst hvilken ej allenast lavettens rekyl kan helt och hållet upphätvas eller efter behag modereras, utan ätven lavetten blir så ldatthandterlig, att dess tillbordssätining endast fordrar två man. Kapten Ericsson har derjemte lofvat, att med snaraste hitsända en at wä gjord modell till nämnde inrättning. Arbetarefest. Från Eskilstuna skrifves d. 30 sistl. December: Handlanden och fabrikören Joh. Svengren härstädes hade till i går afton inbjudit sin talrika arbetarepersonal med hustrur och barn till en festlighet, hvari äfven hans familj och kontorspersonal deltogo. Festen inleddes af hr Svengren med en enkel förklaring af det lyckligt genomförda representationsförslagets betydelse for hvarje svensk man, från den högt uppsatte ned till arbetaren, hvarefter han föreslog en skål för konuntzen, hvilken skål atsoljdes af folksången. Sedan väruen derefter föreslagit skålar lör sina medhjelpare och verkmästare börjades dansen, hvilken under glädje och munterhet fortsattes till långt inpå natien. Efter den rikliga aftonmältiden utdelades till alla de närvarande arbetarehustrurn-festkringlor åt deras hemmavarande minderåriga barn. De inbjudnas antal utgjorde 140 personer. Svensk i danska kriget. I Jönköpingsbladet läses: Om den vid Dyppelskansarnes stormning d. 18 April 1564 stupade svenske löjtnanten Gustaf Herman von Knorrings (son till postmästaren i Ekesjö major F. von Knorrinz) sista stunder och död hafva nyligen närmare underrättelser erhallits. En annan svensk officer, löjin. N., sammanträffade nemligen sistl. sommar vid en badort med en löjtnant vid 35:1e preussiska fusilierregementet, detsamma som nämnde dag sstormade skansen N:o 2, hvilken skans med tillhörande lopgraf så tappert försvarades al Ancker och Knorring. (Se Möllers berättelse från 1864 års danska krig.) Denne preussare berättade, att sedan skansen var tagen forcerades löpgrafven, der Knorring kommenderade ett hallt kompani danskar. En preussisk olficer uppmanade Knorring tvenne gåntzer at gilva sig, men fick begge gångerna till svar: Jag är svensk officer, och kan icke gifva mig! Då rusade en förbittrad preussisk soldat fram ur ledet och sköt Knorring för pannan, till de preussiska officerarnes stora harm, hvilka, beundrande svenskens tapperhet, helst hade lefvande bemäktigat sig en så käck fiende. Ealiat berättarens uppgift hade soldaten genast arresteratg och blifvit senare dömd till 6 dag mörkt