Göteborgsposten – 3 januari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. (Öfvers. från franska originalet Le lieutenant aux gardes). — Ack ja! suckade den unge mannen. Jag har nu tagit farväl af den jag älskar. — Hvad! ni lemnar henne? utbrast mannen med sammetsmasken förvånad. Ni också! ... tillade han sorgset och med låg röst — Jag måste det väl! Bör jag ej för att förtjena henne förvärfva mig rykte och förmögenhet? — Sålunda är ni fattig? — Som Job, eller åtminstone nära nog, min herre. — Så mycket bättre, morbleu! ty jag hoppas kunna bevisa min erkänsla för hvad ni gjort för mig. — Oh, min herre! en smula erkänsla tynger er då till den grad att ni redan är trött öfver att vara mig nägot skyldig? — Nej. Och beviset är att jag nu ämnar begära cn ny tjenst af er. Renaud de Francheterre höjde öfverraskad på hufvu 2) Forts. fr N.a 1