Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 3

pedantisk och bli ett mål för deras löje, och då kan det någon gång hända ... — Och du blygs icke att stå din far puder i ögonen, att lägga lögnens last till de öfriga, hvarmed du befläckar dig? Bländige, du är djupt sjunken i förderfvets dy! Historien om det lif du här för står alltför tydligt skrifven i ditt ansigte för att du skulle kunna bedraga mig på dess innehåll. Det är icke gårdagens eller ett och annat, undantagsvis, firadt gladt lag, som så härjat rosorna på dina kinder och släckt den oskyldiga glädjens eld i ditt öga, nej, det är till vana drifna uselheter, som satt slafmärket på sin träl ... — Min far, ni är sträng! Patronen förde honom till spegeln och sade: — Lägg handen på hjertat och fråga dig om du vårdat detta tempel så, att en ädel, manlig ande der kan ha sin triska boning och utveckla sig i rena, oförfalskade begrepp om sina menskliga pligter; fråga dig om din slappa hand, din blödande panna och din orediga lefnad, äro redskrp, passande för en nitisk och oförtruten verksamhet i hvad godt och rätt är; fråga dig med hvilken slags läsning du odlar din själ och hurudane frukter du hemtar deraf; fråga dig slutligen huru du gömt din moders förmaningar och din faders