Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 3

— Måtte du blifva fast i din vilja! Och nu, bered dig att åtfölja mig hem till den stundande Nyårshelgen! Din mor skall väl gräma sig vid din första anblick, men du känner hennes hjerta, det flödar at ömhet .. — Jag kan icke, pappa! ... — Du kan icke? — Och patronen fästade på honom en djup, genomträngande blick — Jaså, du kan icke? Du kunde icke Julaftonen heller, men jag lät då icke narra mig på affärerna, och gör det icke mera nu. — Denna misstro är ett straff hvartill jag gjort mig skyldig och hvaröfver jag icke bar rätt att beklaga mig, men hvilket jag hoppas en dag kunna ötvertyga er vara obetogadt. Jag vill icke visa mig till grämelse lör min moder; jag vill icke vid hennes hjertas slag känna blygselns rodnad bränna mina kinder; jag vill icke bringa henne den bedröfliga egaren af en förlorad son. Nej, jag vill försona hvad jag brutit, jag vill ädagalägga att kraften af hennes förmaningar och edra läror icke är förlorad på mitt hjerta, oaktadt frestelserna och förvillelserna fått makt med mig — med ett ord; jag vill hafva återförvärtvat mig rättigheten till hennes och er kärlek innan jag sätter foten tillbaka inom mitt kära barndomshem. Ett års förändradt