lilla, utan var i stället beskedlig och släpp mig in, såsom jag önskat! — bad patron. Jungfrun åtiydde och patronen trädde im ett rum, som var en dild i smått al en Jerusalemsk fästning. Ösver en kullslagen stol hängde ena benet af ett par byxor, med en stöfvel i, under det det andra låg ut åt olfvet. En väst låg på bordet och en hårvorste på en stol, en skjorta och ett par toftlor i soffan, nattrocken på golfvet, en pomadburk och en öppen portmonnai på sänger o. s. v. och otverallt cigarrstumpar och afbrända tändsuckor. — Jag har inte varit här inne sedan herrn gick och derför ser här litet skräpigt ut — sade pigan och gjorde en snabbstädning, i det hon kastade in de kringspridda plaggen i en garderob, och de öfriga eflekterna i en öppen byrålåda. Patronen bad henne, oförhindrad at hans sirvaro, bädda och ordna rummet till sonens återkomst och sedan lemna honom att atbida den. Då han befann sig ensam såg han sig nogare omkring i sin sons bostad, hvarvid tans ögon töllo på några böcker, som lågo på hans chiffonier. Han tog dem för att se med nvilken lektyr han roade sig, men omslagen voro borta och bladen, som voro sära visste j af någon nummerär ordningsföljd. Men la ilelbladen här och der påträffades, befunno