Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 2

aldrig såsäng, orubblig men aldrig hård. Grannarne hade till honom det största förtroende och inom sitt hus var han den bästa make och familjefader. Han funderade icke länge på hvad han här borde göra, utan begaf sig samma dag på resa till Göteborg. Följande afton inträffade han der. Han sökte upp sin sons bostad och klappade på hans dörr. Ingen svarade innifrån. Då ringde han på en klocksträng, hvarvid en piga utkom, hvilken han frågade om icke herr Berntson bodde här, och om han vore hemma? Den törra frågan bejakade hon, men den sednare tycktes nästan törundra henne. — När kommer han hem? — frågade vidare patronen. — Det är verkligen svårt för mig att säga! — svarade pigan. — Det blir väl kanske någon gång innan i morgon bittida. — Har ni nyckeln till hans rum? — Jag måtte väl det, etter jag bäddar och städar hos honom. — Godt! var då så god och släpp in mig i hans rum. Jag är en gammal bekant till honom och vill invänta hans återkomst. Då är det så godt jag flyttar in en säng och bäddar åt horn också, ty vaka ut honom torde bli något längt. — Gör sig intet oombedt besvär, jungfru