Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 2

Oväderssång vid ärsslutet 1865. Det var tusan till rusk, Gubben Vinter på fusk Måtte sköta sitt värf nu för tiden; Intet spår af nån snö. Regn i backen som spö Bjuder pussar åt ylle och siden. Jag ej gubben förstår, Att så der han i år Våra trakter helt sparsmakad ratar; Han är gammal och stif Ultra-konservativ — Utan tvifvel han derför oss hatar! Det är inkonseqvent Att han ryggen oss vändt, Om vi råkat för skalln honom stöta, Inte borde han då Nu behandla oss så Utan tvärtom med köld oss bemöta. Gubben är en filur Full med hin, eller hur? Ser i skägget och tänker: J fånar Lefven uti den tron, Kommer efter, sa Jon, Och så hänger jag i flera mänaer Var så god och kör till, Rusa på bäst du vill Blott på vintermansret du gormar, Gå med snöandet löst, Men sök ej spela höst Och var ovettig på oss i stormar! Kom ihåg, man blir hädd Eftersom man är klädd Pyntar du dig med blommor från China, Far du ursäkta att Vi dig möta med skratt Och åt narraktig ålderdom grina. Nej, blif åter som förr — Kasta snö för vår dörr Och kom ej med otympliga gester. Ar det temperatur För en sådan figur Som den gamle trotjonarn Sylvester? Sexti femma, du var Huld mot 088, som en far, Och till regnet den orsak jag spårar, Att du ej, Gamla Ar, Oss att lemna lörmår Uti afskedets stund utan tårar! 4. Jon. REDAN