Meadon Farms dörrar skola ej öppnas för en missdådare. Jag hvarken vill ej kan förlåta honom den skam han bragt öfver mitt fläckfria namn. I detta ögonblick öppnades dörren sakta och ett blekt ansigte tittade in. Ett blekt oroligt ansigte, nästan spöklikt emot de mörka skuggorna i bakgrunden. Det fanns intet annat ljus i rummet än det eldbrasan förlänade, så att bortre hälften af detsamma var inhöljdt i mörker. Vågra sekunder qvardröjde denna uppenbarelse, oafvändt stirrande på de båda, som omedvetet härom, sutto lugnt njutande af värmen och ljuset från den husliga härden. Då Mark upphörde att tala, försvann synen lika hastigt som den kommit och dörren tillslöts åter. Straxt derefter hördes ett buller utanföre. Det liknade skyndsamma steg i sanden, tätt intill fönstret. Gamle Lion märkte det, ty han reste sig från sin plats vid Miriams fötter, spetsade öronen och lät höra ett länge ihållande tjut. — Hvad telas hunden? frågade Mark och såg sig omkring. Miriam svarade ej; hon satt med ansigtet doldt i händerna, försjunken i djupa sorgliga tankar. Fadren frågade ej mer, utan vände sig om med ett vresigt: — ligg still Lion. Han förmodade att det var John Marston i trädgården, eller Elsie, som han visste hade gått ned till byn, men han misstog sig: John hade begifvit sig utåt fälten och irrade i detta ögonblick långt från hemmet, utan en tanke på att vända om; och Elsie hade efter sitt möte med honom fått lust att fira aftonen af sin fridag hos en väninna, i enkan Morton, hvars boning låg helt nära Meadon Farm.