Göteborgsposten – 29 december 1865, sida 2

Han förtjenade det för sin sanna tillgifvenhet och redlighet. Miriam tyckte mycket om honom och visade honom, af medlidande öfver hans enslighet, all en god systers omsorg. Hon kunde ej gifva honom mera, ty hennes hjerta och hand tillhörde Morley Rivers, en ung arbetsam, äregirig jurist, som börjat med en skrifvares föga inbringande syssla och djerst genombrutit alla hinder till sin nuvarande ställning. Kort innan Frank Elliots fängslande hade han rest till Australien. IIUr smålog lyckan emot honom; allt öfverträslade tillochmed hans djerfvaste förhoppningar och nu hade han redan förvärfvat så mycket att han kunde åtorvända till sitt sädernesland. Han kom för att gifta sig med Miriam Elliot och fortsätta den bana han sjelf utstakat. Ilans ärelystnad var att skaffa sig ett trejdadt namn. Sådan var Morley Rivers, Miriams första kärlek, till hvilken hon så uteslutande gifvit sitt unga hjerta att ingen kunde fråntaga det Lika trogen under den långa skiljsmessan väntade hon på honom med samma orubbligs tillförsigt. Det var derför Miriam ej hade annat är en systers vänskap att gifva i utbyte mot der varma dyrkan John Marston egnade henne Derföre förblef hon länge omedveten om hvar som var tydligt för andra, att han älskade henne af hela sin själ, älskade fastän utar hoppHan satt i ett hörn af rummet, med arm bågarne hvilande på det stora hvita matbor det och hufvudet nedböjdt ötver boken, hvar han läst innan mörkret inföll. Nu tänkte ha blott på Miriam och lyssnade till ljudet a hennes röst. Vid Morley Rivers namn sprat