Göteborgsposten – 28 december 1865, sida 2

Ai. ee ee stad. Så hade egendomen öfvergått från far till son och Elliotska familjen under flera generationer lefvat der i ostördt lugn. — Alla stilla, fasta karaktärer, icke begåfvade med affärsmannens förmåga att hastigt törvärfva rikedomar, visste de dock att noga bevara dem de egde. De bemödade sig aldrig att synas vara mera än de verkligen voro, men ettersträfvade deremot att bibehålla ett anseende at sträng, orubblig redlighet. — Mark Elliot utgjorde det första undantaget från denna regel: det var genom hans enda son Frank, en slående kontrast till honom sjelt, ty ynglingen var liflig och varmhjertad, alltid färdig till goda föresatser, men svag att fullfölja dem. Hans uppfostran hade blifvit förfelad: å ena sidan en alltför sträng faderlig myndighet och å andra modrens blinda dyrkan. Frank hade varit modrens afgud och vant sig trån barndomen att med fullt förtroende öppna sitt hjerta för henne, då deremot mellan honom och fadren alltid funnits er keirlekslös förbehållsamhet, hvilken småningon gjort dem till främlingar för hvarndra. Efter som gossen blef äldre tilltog fadrens sträng het så att den slutligen blef outhärdlig fö Frank och tvang honom att öppet trotsa fa drens vilja, hvilket slutade med att han, nästa krossande sin moders hjerta, lemnade hemmet