Göteborgsposten – 28 december 1865, sida 2

yrde vanliga bemärkelse. Likgiltiga ögon skulle icke hafva fästat sig vid henne i en stor samling; men hennes ansigte var ett sålant som man måste älska och längta efter i sorgens och sjukdomens tider. Helt naturligt då att Miriam Elliot vann allas hjertan; hon var skapad att älska och blifva älskad! Gamle Mark var mycket stolt ötver sin dotter, ehuru han ej ville erkänna det. Dyrbarare och kärare för honom än allt annat, hade hon ensam nyckeln till hans hjerta och kunde anslå strängar deri, som för hvarje annan förblefvo ljudlösa. Det var en dyster söndring inom familjen på Meadon Farm, ty det saknades en länk i den kedja af kärlek som skulle hafva förenat den. Miriam blott var den hemmets dufva som bringade fridens olivelöf. Dagen efter förhöret satt Mark Elliot ensam ute på förstugu-qvisten, hans vanliga plats om sommaraftnarne. Det började redan skymna och mörka skuggor lägrade sig öfver fälten; men han blef qvarsittande, med ögonen envist fästade på marken och utan att bry sig om att kyliga vindar lekte med hans gråa lockar. Hans trogne följeslagare, en stor, präktig hund, låg hopkrupen vid hans fötter, beva