Göteborgsposten – 20 december 1865, sida 2

hustru K., som då hon antastades stack sin portmonnä under armhålet. Fru H. lyckades likväl, ehuru med möda, sedan andra personer tillkommit, att fråntaga henne portmonnäen, i hvilken assistanssedlarne äterfunnos; men testamentet var och förblef borta. Förmodligen hade detsumma blifvit uppbrändt på samma gång som plånboken. ) Hustru K. medgaf, atv hon innehaft pantsedlar-; ne, men påstod ait fru II emus: henne dem för att ta dem yeterligae balanta. ÅSmiökaregeralen C. D. Eldin var narvarande då frö H fråntog den tilltalade pantsedlarne och intysade att detta blott kunde sko med våld. Flickan Ch. C. Smith berättade att hustru K., medan tru H. var borta, sändt hennes (flickans) yngre bror efter ert halft qvarter bränvin, hvilket Kähl gevast slukade. Hon såg senare hustru K. stå vid en öppen byrålåda i fru H:s num. hvarefter hustru K. eg fram en plånbok lika stor med den förevisade låten och yttrade till vittner: Det är förskräckligt , lvad frun har sina saker oredigt! Vittnet såg ej att såkor fanns i plånboken, ej heller om hustru K ätill2nade sig densamma. Då hustru K. häktades, innehade hon 1174. snus. Hon förklarade art hon köpt detta qvantum, hvilket I hon dock uppgalt till blott 10 74, i hrr Lindström Brattbergs butik. Emellertid hade från en landbo blifvit stulna 40 fl. snus, inlagut pa samma sätt som let ifrågavarande. Vid förhöret i vidhöll hon till en början sin uppgift om atkomsten af snuset, men gaf derefter följande mindre sannolika förklaring ämnet: Hon hade köpt 13 pung smör af en bonde, men ej sett till att lådan verkligen innehöll smör, deruti fanns försvunna. Fru II. misstänkte Å och da hon sag efter, fann hon, förmodligen till sin outsägliga förvåning, att hon hade fat suus istället för smör. — Men är det ej ovanligt att bönderna förvara sitt snus i lådor? frågade polismästaren. Jo, det huka de nog, förklarade hustru K. mycket oskyldigt. — Efter du köpt 112 pund smör, så måtte du väl fått i1 pund snus i stället? frågade polismästaren. Denva anmärkning frapperade förmodligen den illtalade, ty hon förskansade sig inom ett uttryck, som mun oftare får höra af dem som sta mlör aomstolen än af annat folk: Det vet jag ej! På polismästarens fråga, om den tilltalade ej egde några barn, svarade hon att han hade tvenne, men att de ej vore här. Det upplystes af cn poliskonstapel att hon — sgålt? de tvenne barnen till Gautie Målet remitterades till rauhusrätten och hustru K. införpassades till cellsängelset. för att der afbida ransakningen. Ett ruskigt mål förevar igå ri poliskammaren, rörande ett inbrott som arbet karlen Joh:s Larsson gjort hos sin syster och svåger hvilka en lång tid hyst honom och dervid hatt mycket besvär af honom som varit ytterst begisven på fylleri. Svägern. Aug. Andersson, äfvensom systern upplyste att han, efter att i fjorton dagar ha oupphörlig: supit, icke på tvenne dagar synts till hos dem. Söstl. srodags morgon skulle hustru A. gå upp på vinden, der makarnes kläder voro förvarade, och det förmärktes då att krampan som fasthöll hänglåset för dörren var sränbruten. På vinden befunnos en svart bonjon och en sidenväst samt en mängd klädningar tillhöriga hustru A vara bortstulva. Saken anmäldes i polisvakten och der befunno sig då spanande poliskonstaplar som under sin jagt efter ett par pojkar, hvilka stulit, a en krog inhemfat att du ankommit en karl, hvilken, uppgifvande att hans kustru vore död, begärt att nagon skulle a assistansen pantsärta en mängd klädor som han i en säck medhade. Saken föreföll misstänkt och kläderna besågos; men nagon stöld af dylika bade ej blilvit anmäld. Emellertid funno sedermera stmma poliskonstaplar, att de kläder som af arbecskarlen A. anmäldes såsom stulna matte vara drsamma som de förut sett på krogen. De skyndade tillbaka till denna, der innehafvaren al det stulna ännu befanns vara qvar. Han nekade till en början, men da han slutligen fördes an för sin syster och svåger erkände han följande, som han äfven i poliskammaren vidhöll: Han hade på Thorsdags eftermiddag kl. I befunnit sig i Haga och då skickat efter bränvin. Sadan han förtvärt detta, blef han da öfvorlastad at han towall förlorat minnet af hvad han sedermera företaam sig, ända tills han solfende morgon kl o vaknade vid Lilla Bommen, ligganae på en stenhår och med en säck under hufvudet. Han öppuade säcken och fann den innehalla systerus och svagerns kläder. Blygseln hindrade honom från att ga hem med dessa, hvarlöre han i stället begaf sig till den förut omtalade krogen. Bland de tillrättakomna kläderna saknades ett par kjolar. Dersa förklarade han sig ej veta hvart de agit vägen. Den stackars systern, som tycktes mycket ha lidit af brodrens oordentlighet, var djupt upprörd under förhöret. Äfven den tilltalade, som förut ej varit i dylik belägenhet, syntes känna vanäran al det brott, vill hvilket han genom iylleriet blilvit förd. Målet remitterades till rådhus:ätten och Larsson nförpassades till celllangelset. Un al de här befintliga små stortjufvar, som vupphörligst halla sig mamme och stjäla hvarhelst det tinnes nagot att tags och hvilka verklicen, isall man sj lyckas införa dem pa bätve vägar, utgöra en hoelse för framtiden, stod i går ater inför poliskamm.sen. Det var gossen G. E. Andersson. som flera gån ger förni varit under Ulltal och som nu kl. 6 på mos gonen ankommt på värdshnset n:o v vid Kungstorge samt derstädes ur disklådan tillgripit 11 rdr rmt. Har jemte en annan pojke begärde vid inträdet -på värds huset kaffe, och. medan pigan på ett ögonblick af lägsnade sig, störtade den tilltalade sig hufvudstupa öf ver lådan, tog de ponninsar som der funnos och sk dade jemte den andre sin väg. Pojken bli dock kor derefter häktad. Fadren, som har utarbete hela dagarne, var gos en soljaktig i poliskammaren i går Han syntes myc ket bedröfvad öfver sonens vanart. Ocksa lärer netta, liksom de flesta andra dylika fall. skulden til saldra största delen hvila på modren. Målet remitterades till rådhusrätten. SITA BA UEERTIENTNGEN RAIR NE TRA ER MS AD NANO KAT