Göteborgsposten – 19 december 1865, sida 1

Utländska pressen om representationsreformen. Herr Bismarck, eller, hvilket är detsamma, hans organ Rorddeutsche Allg. Zeit. kan icke komma sig från sin förvåning öfver att representationsretormen gått igenom här i i landet, oeh från Bismarks ståndpunkt är denna händelse verkligen högst märklig. Enligt nämnde långsynte statsmans åsigt är det från England och Frankrike lånade konstitutionela systemet alldeles föråldradt och i strid med nutidens civilisation, hvaraf följden blir, att de största olyckor bryta in öfver hvarje land, der de parlamentariska grundsatserna få tillträde. England, Spanien, Portugal, Holland, men framför allt Belgien, Danmark och Grekland hafva, sedan Bismarck blef majordomus i Berlin, gifvit den preussiska regeringspressen de otaligaste bevis på, huru rysligt det går till i de länder, der folkrepresentationer hatva del i styrelsen, under det å andra sidan Preussen under absolutismens återupplifvande uppblomstrat till hittills okänd makt och anseende, båda inåt, säsom man ju kan finna af den sällsynta enigheten mellan konungen och folket, och utom hvarom såväl den exempellösa snabbhet, hvarmed den slesvig-holsteinska frågans afgörande föres mot sin lösning som det energiska uppträdandet mot stormakten Frank furt asgifva slående vittnesbörd. Men detta stolta exempel är alldeles törspildt på den blinda samtiden! Man hör ej allenast talas om, att stater, hvilka äro nog olyckliga att hafva författningar efter modern snitt, kasta dessa öfverbord för att trälsa sig från ett oundvikligt skeppsbrott, utan tillochmed att ett land sådant som Sverige, hvilket hade -ett system af fyra stånd, som kallblodigt rådslogo om landets sanna intresse, besriar sig från detta maskineri och inför tvenne kamrar, inom hvilka det enligt all sannolikhet skall hållas tal, fattas resolutioner, gifvas misstroendevota åt konungens ministrar och företagas andra i hr Bismarcks ögon vederstyggliga saker. Nord. allg. Zeit.,, som ännu alltjemt antager, att reformen äfven omfattar Norge, har tillika den sorgen, att de danska förfavtningsförhållandena gå sin lagliga ordning till mötes, fastän bladet ständigt försäkrat, att det ej gafs någon annan lösning än en statskupp. Danmark, hvars exempel just borde ha afskräckt Sverige, är således i färd med att för andra gången störta sig i afgrunden, genom att åter gifva enhet åt sina författningsförhållanden, och Nord. allg. Zeit. förutspår såsom en följd af allt detta den förtärligaste framtid för Skandinavien. Men då man betänker, hvad slags intresse Preussen, d. v. s. Preussen under konung Wilbelm I och Bismarck, hyser för de skandinaviska rikena och hvarå Danmark särskilt fått bevis i en omfamning så hjertlig, att det var nära att bli ihjälkramadt i omfamningen, kan man således ha skäl att antaga, det Nordens förhållanden för ögonblicket visa sig så gynsamma, som omständigheterna kunna medgitva, fastän Preussens store statsman ej synes vara at denna mening.