varpå Majestätet säges ha svarat med vang bonhommie, kom du gerna i hvita kläer om du tror dig se bättre ut i dem. Den transka traktaten spökar tortfarande bevillningsutskottet och — i Dagligt Alleanda. Häromdagen skulle sekreteraren uppätta afdelningens utlåtande i frågan. Han sjorde så, men pluraliteten ansåg att han; krifvit för matt och ej med den öfverty-J. zelsens värma hvarmed traktatens motstånlare ansallit den. Sekreteraren lärer förmält sig omöjligen kunna skrifva annorlunda, och lå fanns ingen annan utväg, än att majoriteten beslöt att sjelf förse utlåtandet med erforlerligt qvantum salt och peppar ur sitt eget väl fyllda kryddskåp. Dagl. Allehanda, som naturligtvis är mycket belåtet med detta beslut, gifver bevillningsutskottet en dufning tör dess brist på förutseende att antaga till sekreterare tulldepartementschefen Ljungstedt, och han får likaledes en dufning derför att han såsom frihandlare understått sig att söka sekreterarebefattningen. I nämnde tidnings tanka borde till sekreterare hafva antagits någon person med erkänd talang på protektionistisk träharmonika — naturligtvis af svensk tillverkning. I gårdagens plenum på riddarhuset, likasom hos presteständet föreföll intet märkligt. Af de sjuhundrade riddersmännen hade redan mera än femhundra gjort sig osynliga, trängseln har följaktligen upphört, och protokollisterna sågo så belåtna ut. Till de hemresta riddersmännen ha de sändt sin hjertliga helsning — saren i frid. I presteståndet stodo ock flera mjuka och välstoppade fåtöljer tomma. Innehafvarne hade rest hem, för att sköta om sina får, äta lutfisk och gröt, samt i lugn öfvertänka denna verldens fåfänglighet. — Hr prosten återkommer väl till riksdagen: — sporde en värdinna sin hyresgäst. Ja, lilla fru, en gång till, men sen aldrig mer, blef svaret, beledsagadt ar en suck. Tack vare rådman Henschen och hr Sundvallson förblef der i går litet lif i borgareståndet — der man lyckligtvis ignorerat hr Schwans högtidliga proklamation att vi med den 9:de dennes gå att lefva under en ny riksdagsordning, hvilket innebar en väl djerf anticipation på framtiden och deremot svarande obekantskap med det dagarne förut antagna representationsförslaget. Hr Henschens motion om förändringar i landstingsförordningen behagade alls icke ståndet. Motionens grundlags-vidrighet bevisades; men hr Henschen, som är en from man, tyckte att ändamålet bör helga medlen, och assisterades af hr Sundvallson, som fick ett kärt tilltälle att i sitt alltid osökta språk gifva den nya riksdagsordningen några slängar. Remiss af motionen vägrades efter anställd votering med 34 röster mot 21. Denna votering är på sätt och vis märklig. Den visar nemligen att de begge upsaliensiska representanterna förlorat det inflytande som vid riksdagens början var ganska stort. Hr Henschen skall nog veta bära sitt nederlag med en kristens tålamod, men hr Sundvallson är långt ifrån så mild till lynnet, hvadan jag förmodar att han skall rasa en smula, som en broms i ett kopparstop, men farligare blir det icke. I bondeståndet öfverraskades man af J. M. Björkman från Elfsborgs län med de djupt gripande orden det är anledning till anmärkning mot chefen för finansdepartementet— och så höjde han upp en förseglad pappersrulle, — och så såg han mycket högtidlig ut — hvarpå följde djup tystnad. Rullen ötverantvardades till talmannen, och gubbarne sågo mycket betänkliga ut. Innehållet? innehållet? at denna förfärliga projektil, känner ingen mer än Björkman, och han som tillagat den; men antagligen blir den använd i hr Treffenbergs kanon med hvilken han utfäste sig att skjuta representationsförslaget i sank. T — — — — — Med det dödfödda förslaget till riksdagsordning, hvilket af de konservativa framlades I oo PT LE 44 — D Lu.