ur historien om Guldskatt. llvarjehanda. Solsjäderns historia. Flera lärde ha påstått att solfjädrarne förskrifva sig från Kina och såsom grund! jor detta påstäende ha de anfört en viss Kinesisk solfjäder, hvarpå man funnit årtalet 1588. Detta bevisar likväl ingenting, ty i beskrifningen öfver franska hofvet år 1515 hör man redan talas om solfjädrar, hvilka uppgifvas ha kommit från Italien. Uuder Ludvig XIII såg man ytterst förnäma damer vid högtidliga tillfällen begagna solfjädrar, men först under Ludvig XIV blef bruket deraf allmänt. Det var dock först under Ludvig XV och regenttiden som man i Frankrike började att tillverka solsjkdrar. De förut begagnade hade varit italienska eller spanska. Det; var i början af adertonde årbundradet som denna fabrikation var i högsta anseende. Under denna tid var det efter taflor af konstnärer sådana som Jouvenet, Poussin, Mignard och Leweur, som bladen på soljädrarne målades. Derefter kom turen till Wattoau och Boucher. Detta var solfjädrarnes mest lysande tid. Derefter såg man mycket broderade solfjädrar. Detta mode varade likväl icke länge. De milade blefvo åter de mest omtyckta och ämnena för deras målningar togos från Grenzot och Tragonards taflor. Greuze roade sig ibland sjelf med att måla solfjädrar. De som ännu existera af dessa solfjädrar ha ett mycket högt konstvärde. Under franska republiken begagnade damerna äfven solfjädrar; de voro då mycket enkla, vanligtvis endast af trä. Bladen voro af mörkt papper. Under kejsardömet voro de icke heller någonting utmärkt, likaså under Ludvig XVIII och Carl X; först under Ludvig Philip återtogo de sitt forna välde och nu kunna de i praktsullhet och; smak täfla med allt hvad man förut egtutmärktast i denna väg. Den förnämste solfjäder-fabrikanten i Paris heter Alexander. Hans solfjädrar äro i allmänhet verkliga konststycken. Målningarne utföras oftast af redan namnkunniga artister. Siamesisk musik. En tysk resande berättar bland annat i sina nyligen offentliggjorda memoirer, alt han i Bangkok beristat en af en siamesisk orkester uppförd ganska egendomlig, men långt ifrän ful konsert, som gafs af utrikesministern i bang våning och af hans prävat-kapell. Detta senare var endast sammansatt af qvinliga ledamöter, hvilka tillhörde ministerns harem. Den färdighet hvarmed de trakterade de olika instrumenterna var beundransvärd. Formen på dessa instrumenter var i högsta grad originell och låter svårligen beskrifva sig; de skulle dock förmodligen motsvara våra fioler, guitarrer och klarinetter. Dessutom fanns äfven ett slags piano och ett klockspel. Pianot hade på så sätt likhet med de europeiska, att det bestod af en rad bamburör, föreställande tagenter, hvilka gåfvo ifrån sig ljud motsvarande en hel skala. De unga konstnärinnorna föredrogo äfven några sångstycken, hvilka, ehuru långt ifrån vackra, dock betydligt öfverträffade hvad man i denna väg hört af kinesiska och japanesiska sångerskor. Att börja med roade denna konsert rätt mycket de närvarande europ6erna, men programmet var tyvärr för rikhaltigt och erbjöd isynnerhet för liten omvexling, ty alla stycken läto lika, så att de srämmande dock till slut omögo sig derifran, för att i natt luften uppfriska de angripna nerverna. Statistiskt. Enligt verkställda beräkningar finnas i Förenta staterna 37,529 preser, 110,469 lärare, endast 216 författare, 2,994 öfversättare, 917 publicister. 23,106 målare, 1,861 bokhandlare, 54,593 Jäkare, 33,193 advokater, 114 nunnor och 1,379 barmhertighetssystrar. Astronomien representeras af två professorer, under det att astrologien har åtta och geo1081en tie. En brylå på sjöbotten. Under det vackra månskenet i Lördags ätta dagar sedan ämnade några glada fysiker roa sig på den klara isen på Brunsjön vid Hedemora, hvarför skridskor samt nödiga materialier till en störra brylå medtogos. Sedan. den stora kopparskålen anbringats på isen och konjaken blifvit anfänd, gjorde man några krumbugter för att de skulle smaka på mycket bättre att få sig ett glas och man ämnade just till med pokulerandet, då man blir varse att — skålen upptinat isen och sjunkit Der stodo de med långa näsor, skådande endast der blå lågan som brann vid iskanten. Bär det? En resande ville på släde fara öfve en nyss tillfrusen flod och vände sig derföre till skjuts pojken med den frågan Bär dett? hvarpå dennsvarade: -Ja, nog bär det — men det bär ner. Strödda tankar. Det gifves ingen olyckligare än en ärelysten mar som svikes i sina förboppningar, en man som hå åtrå efter ryktbarhet, men mistat förmågan att eri den, som längtar efter målet, men ej vill, ej ka potlagga tofflorna för att gå dit.