Göteborgsposten – 16 december 1865, sida 1

——— s s l—.T RE LA någonsin är det medgifvet svenska solket a vaket, fritt, uppriktigt och sjelfständigt sky m da och vårda sin urgamla trihet. Det är e N stor seger som vunnits, men just derföre bi det ligga i den svenska nasionalkaraktere a kanske den mest sanant chevalereska ar all nationers, att bära deuna seger med sans, ad n icke låta triumsens yra hänföra till numer 9 öfverflödiga sidohugg åt dem som — förlora Satirens gissel torde eljest haft godt sväng rum både på det ljufliga femmannarådet, d högvördiga fem och tjugo och en stor del frjde båda bataljonerna hund ramannagarde, 801 1.1 beklagligen i senaste laget tågade upp i de shögvälborna rescrven. Dock, hvartill tjena det att bråka, säger den hedersmannen Miche Perrin, och vi instämma med honom. Vi h i alla fall annat att tänka på, nu när Bevill ningsutskottet godhetsfullt serverat en väntar om också töga angenäm traktat som desert p: den stora reformsesten, d. v. s. vi skulle kun na ha det, om vi skrefvo djupsinniga statseko nomiska betraktelser i stället för oskyldig: vecko-krönikor. Julen står för dörren. I morgon åtta da gar till, och den är redan inne! För 088 storal, hvilka redan längesedan trampat ut barnskorna, för oss, som redan blifvit så förståndiga att hjertat icke längre sitter i halsgropon, då vi se mystiska paketer smusslas undan våra nyfikna blickar, vi som icke längre anse lack-os för den angenämaste parfym i verlden, för oss eger vil icke Julen i en bemärkelse samma onämnbara behag som för de små men ack, i djupet af vårt hjerta slumrar väl ändå alltid ett ljuft barndomsminne och när högtidsaftonen är kommen, när granen är tänd och glädjen står hört. högt i tak, när den renaste af all glädje, naglädjen, strålar oss till mötes ur öppna barnaögon, ler emot oes på rosiga läppar, då fuktas säkerligen vårt öga, vi ödmjuka oss i våra hjertan och känna en outsäglig trid och såällhet i den säkra förtröstan att vi dock alla icke äro annat än harn till Honom, den gode Fadren derofvan! Unga och gamla, fattiga och rika känna alla samma gemensamma behor att fira en sådan högtid, och mången som kunde ega skäl att den dag, som i dag är, fira sin sannskyldiga namnsdag (se Almanackan) sträfvar och spar, för att på helgaagsaftonen kunna tända ett ljus i den skumma hyddan, för alt åtminstone en afton på äret kunna äta sig mätt! Men, ack, många äro dock de, som icke ens kunna detta! Derföre J, som i större eller mindre grad blifvit lyckligare lottade än dessa, änken på edra bröder! Vi veta alltför vil, att den tysta välgörenheten, den hvars vilsignelserika frukter äro och förbli en hemlighet mellan den som gifvit och den som emot tagit, just inom vårt samhälle är stor, större in mången anar, men då Julen företrädesvis är en barnahögtid, kunna vi icke arhälla oss ifrån att fästa lyckliga fäders och mödrars blickar på den enkla, men behjertansvärda uppmaning, som finnes intörd i gärdagens N:o al denna tidning till förmån för tattiga barn i härvarande smäbarnsskolor. Hvem minnes icke den fröjd, som för ej lång tid tillbaka Hexmästarnes Pappa, Barnens rolignetsministerr, alltid förstod att sprida, när och hvarbeldst emellan Ystad och Haparanda han lät sitt magiska: Ut med rin-J. gen! ! ljuda bland barnkamrarnes lättsotadeJi betolkning. Sedan barnens vänafträdt från s skådeplatsen ha, oss veterligt, inga större tillställningar i den vägen, åtminstone hos oss, jo wrangerats. Vi tro dertöre att vi kommals ned ett glädjande bådskap, då vi härmed —I1X största törtroende förstås! — omtala, att melan Jul och Nyår en dylik större barnatest vär kommer att auordnas af vår omtyckte ch skicklige danslärare, balettmästaren Car Harvig. Den senare afdelningen ut operasäsongen ar ingalunda varit gynnsam för di. Gaudelius, aktadt de respektabla bemödanden han ådaalagt för att skaffa publiken omvexling, och etta med ganska betydliga pekuniära uppffringar. Sängerskor som Louiso Michdöle och Vilhelmina Gelhaar, sångare som hr Emil Fiher-Aeliken, äro gäster, hvilka hedra hvilken cen som heldst. Så mycket besynnerligare trefaller det då, att åtminstone under den senares högst förtjenstfulla gästspel härstädes, abliken varit mycket fåtalig. Ett skäl derII torde dock kunna sökas i de bestyr, som indgängligen föregå julhelgen samt måhända ven i den lysande rad af enskilta tillställngar, som följt på de allmänna, i anledning representationsreformens lyckliga genomrande. Dir. Gaudelius låter sig dock icke tkröttas. utan inbjuder till abonnement för giistuppträdanden af en sångerska med eupeisk ryktbarhet, fru Jenny Bärde-Ney. Åter-s för, ir nu att se om våra musikälskare säga nej Son ren åt detta tillfälle såväl till an avanl;mn., tal, 2 LA —