Efter de stormar inom den politiska verlden som under den sista veckan åstadkommo en sådan uppståndelse bland vår eljest så lugna nation, efter den jubelkör som från millidner rörda och tacksamma hjertan uppsteg till Honom, som styrer folkens oden, och till Hans smorda på den svenska konungatronen, efter allt detta sprakande af retoriska fyrverkeri-pjeser, efter alla dessa glädjetoner, allt cetta officiela och privata ätande, drickande och skålande, har en väl behöflig stilje under den förflutna veckan inträdt. Och då — 8edan den första hänryckningen stillat sig, sedan man med lugn blickat tillbaka på den stora omhvälfning som vårt statsskick på en gång undergått, frågade man sig säkerligen med häpnad: År icke allt detta en dröm, är det väl möjligt att de adliga likaväl som de andliga privilegierna för alltid upphört: Men, gudilof, det var ingen dröm, ty hädanefter om