Riksdags-Kaleidoskop. XIV. D. 14 December. Under det att hela landet entusiastiskt jublar öfver den stora seger som triheten vunnit; under det att man öfverallt tackar och prisar regering och ständer för dess högsinnade handlingssätt; under det att en oräknelig massa tal hållas och skålar utbringas, mer och. mindre apropos den stora händelsen som nyligen timat; under det att man till och med egnar en viss hyllning åt dem som ihärdigt bekämpat reformen — så har man ingenstädes hatt ett enda tacksamhetsord till den sjelfständiga och frisinnade tidningapressen. ) Har man då redan glömt huru kraftigt och ihärdigt dvuua press kämpat för reformen? Eller vill man förneka, att utan den frisinnade tidningspressens agitation, hvarigenom intresset för reformen både väckts, vidmakthållits och ökats, så hade reformen sannolikt äfven i denna stund icke varit genomförd? Men det är en gammal iakttagelse, att på samma gång etora fordringar uppställas på tidningspressen, med anspråk att den alltid först skall bryta väg, alltid gå främst i striden, aldrig tröttna och aldrig förlora modet, — så glömmer man, eller genom en tyst öfverenskommelse förbiser, när segern ändtligen vunnits, den andel deri, som bör tillkomma tidningspressen. De sista dagarnes företeelser illustrera dessa iakttagelser. Men icke nog härmed. Jag har till min stora öfverraskning erfarit huruledes personer, som då den stora reformfrågan bringades å bane, då det yrkades att regeringen skulle framlägga ett genomgri) Mot dessa förf:s ord reservera vi oss i viss mån, ihågkommande den glädjande hyllning, som i vårt samhälle i dessa dagar kommit tidningspressen till del. Red. af G.-P.