Göteborgsposten – 14 december 1865, sida 1

annnan dag framkalla ett farligt tillbakaslag. — —— Vara sympatier i Danmark. Det är oss en glädje, att inregistrera de yttranden från våra grannländer, som nå oss, angående svenska folkets seger öfver privilegierna i kampen om representationsreformen. Den i Köpenhamn utkommande Dags-Telegraphen har börjat en artikelserie med rubrik Den svenske Forsatning, hvars ingress har denna lydelse: Det råder jubel inom hela Sverige i dessa dagar. Sverige har genom konungens initiativ erhållit en författning, hvilken är så olika med den, hvarmed landet släpat sig framåt, att det förefaller den vida öfvervägande delen af folket, som om det från ofrihet svingat sig upp till frihet. Vi ha lätt för att förstå detta; vi gjorde ett skenbart större — men i verkligheten mindre — språng år 1849; vi veta, huru mäktig och herrlig den känslan är, att hafva blifvit fria män. Säregna och olyckliga förhållanden hafva gjort, att vi nu, nära 17 år efter förvärfvandet af vårt frihetsbref, äro stadda i en författningskamp; vi önska — och det är visserligen allt skäl att hoppas — att Sverige skall i långa tider kunna under inre lugn befästa och utveckla den författning, som folket med så stor tillfredsställelse emottagit. Före 1849 var makten här i Danmark till namnet hos konungen, men i verkligheten i byråkratien. Egandet af makten är ljuf för de aldra flesta, och det var derför inom den höga byråkratien, som vi funno vår grundlags häftigaste motståndare, medan de yngre embetsmännen, gripna af tidsanden och i besittning af ungdomens herrliga gåfva, voro friheten tillgifna, ja, till en del voro dess ifrigaste och skickligaste förkämpar. I brödrariket är det adeln och presterskapet, hvilkas öfver all måttan stora inflytande blifvit brutet genom den nya författningen; derför funnos bland medlemmarne af dessa stånd dess ifrigaste fiender. Presteståndet hade stor lust att säga nej, men det våvade icke, om ej adeln gjorde detsamma, derför updsköt det — mera fegt och jesuitiskt, än frimodigt och kristligt — sin omröstning, tills adelns egt rum. Adeln, som är relativt talrik och sammansatt af individer, hvilka lefva under de mest olikartade vilkor, var delad i tvenne ungefär lika stora partier. Vi hafva fått det intryck, att det var fruktan — af olika slag, men dock mest fruktan för att förlora ännu mera — som skaffade dem majoritet, hvilka inom adeln röstade för förslaget. Att majoriteten endast var ringa, är alldeles likgiltigt, likasom att en del adelsmän och ett tjog prester skola ha nedlagt reservationen mot den nya författningen, troligen beslägtad med den, som de sju utfärdade hos 088 år 1849. Det är helt visst ett stort steg framåt, som Sverige har tagit, och det är ett sådant steg, att det blir det svenska folkets egen skull, om det ej blir till välnelse. Den nya författningen är egnad at väcka till lifs hvarje god kraft hos folket, och den ger dessa krafter tillfälle att verka. Högsinnade män — De Geer, Gripenstedt och Manderström — hafva utöfvat ett lyckobringande inflytande på Carl XV, och denne konung har sjelf visat ett äkta konungsligt sinnelag. Han har lika litet som på sin tid Fredrik VII varit karg med sin frihetsgåfva. Har han icke bjudit fullt så rundligt som vår folkelige konung, så bör man minnas, att han hade mindre makt att erbjuda och att förhållandena äfven i andra hänseenden förete olikheter. Carl XV skall för denna handling bli älskad af sitt folk och med tacksamhet ihågkommen af sena slägten, likasom Kong Fredrik den Danske hos oss. Till Aftonbladet har insändts följande lyckönskningsbref från en framstående dansk man, hvilken står utom partierna: -Jes opfylder kun mit Hje;tes Trang, naar jeg bevidner Dem min inderlige Glexde over at den middelalderige Representation nu maa vige for mere tidssvarende politiske Former, og skiöndt jeg veed hvilke meegtige Fremskridt Sverige i de sidste Decennier i alle Henscender har gjort, saa er det dog min Tro som det er mit Haab, at den större Deeltagelse i det politiske Liv, bvartil det svenske Folk nu vil blive kaldet, ikke alene vil virke befrugtende ov vakkende i politisk Henseende, men ogsaa betydeligt bidrage tl at udvikle Sveriges store materielle Hjelpekiluer. Jeg kan forsikkre Dem at Gleden over at Reformforslaget har vundet Seir er almindelig her og deles af alle Partier. Skandinaver og Anti-Skandinaver — i dette Ords politiske Betydning — ere dog enige i Bet: i Kjerlizhet til vore Blodsforvandte i Sverige og Norge, og i Önsket om att vi maae slutte os saa nÅr som muligt sammen i social Henseende. G d altsaa Sveriges nye Forsatning maa blive til Lykke og Velsignelse för Riget! . Från medlemmar af danska riksdagen har i Lördags ingått nedanstående telegram til! h. exc. justitiestatsministern: Undertegnede, Medlemmer af den Danske Rigsdags Landsthing og Folketbing. sende Sverrigs Regering og Rigsdag vor Lyköonskning til den lykkelige Gjennemförelse af Grundlorsförslaget. Orla Lehmann, Bjerring. Boesen, Borgen, Brix, Brock, Brockdorff, Bruun, Carlsen, Christensen, Drejer, Faurschau, Forged, Frandsen, C Hansen, N. Hansen, P. Hansen, Hasle, Jacobeus, Jensen, Johansen, C. Jörgensen, F. Jörgensen, J. Jörgensen, Knudsen, Larsen, Läders, Milling, N. Pedersen, S. Pedersen, Ploug, Paulsen, Simoney, Sonne, Ström, Tang, Thal