Göteborgsposten – 14 december 1865, sida 1

lånare trängas på penningmarknaden. De äro i behof, dertör att de hängifva sig åt öfverlrifter, emedan de under en tid af djup fred bibehållit fullständig krigsrustning; emedan de kasta sig i kostsamma expeditioner i främmande land, för att draga uppmärksamheten trån den dåliga regeringen hemma; derför att de icke våga lita på de undersåters lojalitet, hvilkas undergitvenhet de missbruka, eller derför att de icke veta, hvad de ha att emottaga eller betala, hvilka utgifter de skola bestrida och hvilka ressurser de kunna lita på. Ilvarje öre, de onödigt förslösa, är lika myeken tungt förvärfvad vinst, som med flit kastas bort, hvarje pund sterl. de låna är en ytterligare börda på blifvande generationers industri. Osterrike har nyss uppnegocierat ett lån om 10,077,000 p. sterl. och lyckönskar sig icke utan skäl till att det, genom att tidigt ha ryckt i fält, kunde försäkra sig om så mycket. Kejsardömetas behof öfverstiga storligen denna summa; men eftersom det befanns nödvändigt att utlofva omkring 9 procts ränta å det belopp, som verkligen erhölls, ansågs det klokt, att uppskjuta med upptagandet af återstoden tills ett lägligare tillfälle till våren erbjuder sig. Vi behöfva knappast säga, att med kompletteringen af detta lån finansiel jemnvigt slutligen utlofvas; men detta har lofvats så ofta förut. hojsardömets inkomster ha visserligen mer än fördubblats under de sista tio åren, men utgifterna ha stigit i lika proportion, och c:a 100 millioner p. sterl. hafva tillagts till den nationala skulden, oberäknadt en skuld at 52,250,000 p. sterl. åsamkad genom upphäfvandet af den feodala hoveritjensten. Italien befinner sig, såsom vi alla veta, i ett dåligt tillstånd. Signor Sulla åligger det i närvarande stund att hålla sitt löfte om reducering af ett deficit å tolf millioner till fyra, och han finner att de skatter, han sistl. år pålade, knappast skola tillbringa honom en million. Ett rykte har dertill funnit sin väg i tryck, att räntan å Hambrolånet resterar; ett lån anses för oundvikligt. Italien har likasom Österrike visat en oroande förmåga att öka sin utgiftsstat. Det är i det hela en småsak, att påfven är i begrepp att upptaga ett lån om 2 mill. på ett hypotek af ecklesiastik egendom. Nästa låntagaren bland nationerna är drottningen af Spanien. Hennes mest Katolska Maj:ts ministrar hafva tillbakavisat alla bemedlingsanbud mellan Spanien och Chili och hafva beslutat framhärda på den våldsbana, som amiral Pareja inslogit. Besallningar ha gifvits om påskyndandet af arbetena å de spanska varfven och om utrustning af de örlogsfartyg. som ligga i hamnen. Men alla dessa operationer kräfva penningar, och Spanien har icke penningar. Spanien kan icke låna, ty äfven penningemäklare och utlånare ha ett samvete och ha för länge sedan fördrifvit den oförskämde förnekaren af sina obligationer från hvarje penningmarknad i Europa. Försök skola utan tvifvel göras, för att på indirekt väg erhålla, hvad som icke kan fås på direkt, och utgifvandet af papperspenningar jemte nedsättandet af myntets värde såsom en sista resurs skall öka den olyckliga nationens elände. Bland dessa mångfaldiga förvirringar, hvilka alla härflyta af dålig förvaltning, är det angenämt alt tro, att det lån om 1,350,000 p. sterl., som Sverige upptagit trån Nord-Tysklands banker, lånats för att komplettera det svenska jernvägssystemet; men denna lilla tröst motväges genast at de senaste underrättelserna trån Turkiet, hvilka bebåda ett nytt lån om 6 mill. pund, kontraheradt med Credit Mobilier på ännu svårare vilkor, än några, som den höga, men olyckliga Porten hit. tills nödgats acceptera. Lånet skall bära 6 procts ränta och utgifvas till 60, så att den verkliga räntan blir 10 pret i förening med ytterligare betunganden. Europas finansiela ställning är i närvarande stund icke uppmuntrande. Hvarje nation är med ett eller två undantag låntagare, och böra derför icke ölverraskas utaf att på Börsen ett allmänt fall börjat visa sig i främmande säkerhetspapper. Ryssland är ännu icke i marknaden, men den tid är icke långt aflågsen, då det måste åter finra sig. M. Foulds energi har slutligen, lätom oss tro det, bragt honom i sigte af en jemnvigt, men fastän han är befriad från nödvändigheten att låna penningar för Frankrike, måste han likväl snart låna för kejsarens protege i Mexico. Dessa låntagare, som förslösa den vinst de sjeltva icke samlat, hålla räntan uppe, förvirra handelsoperationerna, hämma fabrikernas utveckling och nedtrycka arbetarens ställning. Det kapital, som skulle användts på ny produktion och förbättrande at de arbefande klassernas Ställning förslösas på militära uppvisningar utåt oller, ännu värre, begagnas till upprätthållande af orättvisa och förtryck. Vi lida deraf. men verkningarne na nafiananrna