Göteborgsposten – 13 december 1865, sida 2

s(kärlek imponera på partilidelserna. ra silfverpokaler till nästa års prisutdelning. —————————— Fran Utlandet. Frankrike motträder genom en af sina regeringsorganer, Francer, det at isynnerhet tyska organer itrigt utbredda och underblästa ryktet, att Belgiens oberoende skulle efter konung Leopolds död sväfva i fara för trauska inkräktningsplaner. Det skulle vara en Bismarck värdigt att genast kasta sig, vid en konungs lägliga död, glupskt öfver dennes land och folk och göra sig till Siegesherr; den komedien har Bismarck spelat förut, och Dan mark blöder ännu derefter. Men en Napoleon står i detta afseende för högt i verkligt statsmannaskap. Dock, må det franska bladet sjeltt yttra sig: Vi hysa ej någon fruktan för verldsfredens störande. Med undantag af den inre agitation, som partiernas ställning i Belgien kan framkalla, skall, tro vi, allt, sedt från materiel ståndpankt, på det lugnaste och regelbundnaste sätt försiggå. Belgien konstitueradt som en fri och oberoende stat, erkändt genom fördrag, i godt förhållande till alla makter och aktadt såsom neutral stat, har fullkomligt fria händer öfver sig sjeltt, och ingen kan med allvar tänka på, att vilja göra ett afbräck i dess sulla besittning at sin nationala suveränitet. Visserligen bidrog konung Leopolds stora klokhet mycket till innerligheten i förhållandet mellan Belgien och de öfriga staterna. Tack vare dess herrskares klokhet och skicklighet, blet Belgien lugnt, lyckligt och aktadt, det står nu myndigt och är i tilltälle att i full frihet ordna sin inre politiks intressen. Den, som talar om Belgien, tänker utan vidare på Frankrike, för att der söka lösningen till den svåra gåta, som man bär i sinnet. Vi äro ötvertygade om, att de misstaga sig, som tilltro Frankrike införlifningsoch eröfringsplaner. Den kejserliga politiken ligger uti sin tredskärlek i öppen dag. De krig, som vi tört, fördes endast och allenast tor återställande af den genom vissa makters exnlusiva äregirighet störda europeiska jemnvigten ee Denna äregirighet allena skulle kunna störa den allmänna freden; men Frankrike skall helt säkert icke vara den part, som af enskilda skäl påtager sig detta fruktansvärda ansvar. Den europeiska jemnvigten hvilar för öfrigt icke mera på en enda menniskas existens eller vilja, huru inflytelserik och mäktig hon än må anses vara. Den hvilar på den starka basis at gemensamma intressen, hvilka förena nationerna och sammanhålla alla konservativa krafter mot hvarje ordningsvidrigt anlopp. Konung Leopold var lika litet som någon annan slutstenen i denna byggnads hvalf. Han kunde försvinna, men de högre intressen, som vilja freden och utvecklingen af de vänskapliga förhållandena mellan de civiliserade länderna, skola icke försvinna med honom. Det gäller nu icke, att arbeta på gränsernas utsträckning, utan att upphäfva desamma derigenom, att man i st s. de förstörande rivaliteternas införer den fruktbringande solidaritetens politik. Eu godt handelsfördrag gör mer för staternas väl gång och lugnande, än tjugo lyckliga krig Den timma har ändtligen slagit, då den gamla diplomatiens system måste omgjutas under de sannt frisinnade framstegsidsernas högsinnade inflytande ... Frankrike är tillfreds stäldt och krönt med ära; det egnar sig hell och hållet åt fredens verk, det använder sir makt på dess inre blomstringsarbeten och ut vecklingen af dess institutioner; dess hjerta tänker ej på att störa Europas lu.n, tör at sernå problematiska fördelar, hvilka ej skulle vara värda de verkliga farorna. Må Belgier sicke lyssna till de stämmor, som vilja oros det med föregifvande af äregiriga afsigter hos den kejserl. politiken. Vi önska, att det mö I visa tillräcklig klokhet, för att vid den städ se ömtåliga ötvergången från en regering til en annan genom storheten i sin fosterlands Vi hop: pas, att de stora fraktioner, som strida om makten, endast skola tänka på sitt sädernes lands bästa; men de böra alla frigöra sig frår hvarje fruktan: ingen menniska i Frankrike kan tänka på Belgiens införlifning, hvilken 6 -I skulle gifva oss någon styrka och endast be å reda oss förlägenhet. Svaret är värdigt och kan med temlig visshet antagas vara ett fullständigt uttryck för franska regeringens åsigter och hållning : denna sak såväl som i den allmänna politiska ställningen. Att tilltro Frankrike vilja falke på Belgien, vore i denna stund att tro dess