Göteborgsposten – 11 december 1865, sida 1

tryck och mycket bifall af publiken. M:ll Löwe är en täck och behaglig Olivier och sjunger sitt parti rent och okonstladt, ehuru hennes röst måhända är nog svag derför. Mill Ginthers sång tillfredsställer mera än hennes spel, hvilket förefaller något manieradt. Vid gårdagens representation som var talrikt besökt följdes samma festprogram som i fredags, och äfven nu beledsagades folksången af skallande lefverop för den älskade monarken. Dessutom gafs 4:de akten af Judinnanhvari samtlige de uppträdande särdeles utmärka sig och isynnerhet hrr Fischer-Aehten i Kardinalens och Eleazars resp. partier. Det rikliga bifall, som kommit den nye gästen till del, kan anses fullkomligt vältörtjont. Ty hr Emil F.-A är icke blott en musikaliskt bildad sångare, som väl förstår att låta alla nyanser i det parti han utför fullkomligt framträda, han är ätven en god skådespelare, derom vittnar hans obestridligen utmärkt förtjenatsulla utförande af 2:ne så himmelsvidt (kiljda roller som kardinalens och ötverseneschallens. I morgon uppträder den värderade sångaren i sin tredje gästroll Jacobs i Måhuls Joseph i Egypten. Offentliga föreläsningarne. D:r Biörklunds tredje föreläsning i lördags var ej fullt så talrikt besökt som den föregående. D:r B:s föredrag rörde sig denna gång om Dantes litterära verksamhet. Kime sacre, märklig slsom den första öfversättning på romaniska språken ur bibeln (de sju botpsalmerna) Jomnämndes. Likaledes gafs en kort karakteris ik af skaldens Vita nuova, samt af hans populärt vetenskapliga arbete Il convito, ((Castabudet) omfattande all den tidens lärdom. Dantes omätliga betydelse för italienska folkspråkets utveckling till skriftspråk påvisades, ! hvarefter tal. öfvergick till Dante såsom politiker och filosof samt af hans system såsom sådan, Dante var ej blott florentinare, ej blott italienare — för honom var, såsom han sjelf sade, hela verlden fädernesland. Han var den förste som till den mäktige påfven Bonifacius VIII vågade utropa: Kristus är din herre! Ditt rike är ej af denna verlden. Han var ock den förste som hyllade den Cavourska satsen om en fri kyrka i en fri stat. Tal. öfvergick derefter specielt till Dantes största arbete Divina Comedia. Skalden hade om densamma yttrat att dess mening vore tvåfaldig: den ena bokstaflig, den andra andlig. Den bokstafliga meningen var att skildra själens belägenhet efter döden, men den andliga — ändamålet med arbetet — var att föra de lefvande ur eländigheten till lycksalighet. Arbetets betydelse är dock icke blott allegorisk, det är äfven en spegel at Italien, en episk nationaldikt; det har ytterligare verldshistorisk vigt såsom en framställning at det kristliga troslifvet. — Efter en exposs af arbetets innehåll afslutades föredraget. Om glädjen i Stockholm berättar D. N. för i förgår: Galaspektaklet å Kongl. stora teatern i går afton var besökt af så stor publik salongen kunde rymma. Redan långt innan kl. 7 företedde salongen en liflig anblick, de eleganta fruntimmerstoiletterna och de högtidsklädda herrarne gåfvo det hela den prägel som tilllallet fordrade, nemligen högtidens och glädjens prägel. Klockan precis 7 anlände konungen, åtföljd af drottningen, enkedrottningen, pring Oscar med gemål och prins August. Vid inträdet i den kungl. logen steg konungen fram och helsade publiken, som med skallande lefverop, applåder och hviftande med näsdukar emottog honom. Sedan de ihållande lefveopen något saktat sig uppspelades solksängen, i hvilken pubhken och den innam ör ridån stående fruntimmerskören instämde, hvarefter åter ett dundrande lesfve utbäagtes. Till spektakel för aftonen hade man volt hr Hedbergs skådespel Dagen gryr-; ett val som såg ut som en tanke. Skådespelet lortgick, då och så afbrutet af starka bilallsyttringar vid de repliker som kunde lampas på dagens sragor. Eltor pjesens slut gick fonden upp och visade en tab å föreställande konungens brostbild med Svea och Nore på sidor ua, Svea bekransand bysten. Under tablån afsjöng kören på scenen Lindblade vackra solksäng Urovenska hjertans d up ete., hvarefter ridao gick ned och konungen gick ut under publikens lefverop; men återvände då folksangen på begäran uppspelades och afsjöngs. Med obeskritiig eutusiasm höjdes ett sista lelve för konungen, hvarefter han aflägseade sig. Da konungen nedkom på Gustaf Adolls torg var hela planen tätt packad med menniskor, hvilka der väniade honom, och under tiden spännt hästarne från hans vagn, beredda att sjelfva draga honom upp til: slottet. Men konungen nekade att mottaga denna hyllning; när och huru konungen kom hem visste ingen, oaktaat folket spejade genom fönstren på alla vagnar och för säkerhets skull helsade dem samt och synnerligen med dånande hurrarop. Förmodligen steg konungen in i någon af hofstatens mindre bemärkta vagnar och kom på det sättet lättare genom den entusiastiska hopen, som annars möjligen burit både honom och vagn på sina skuldror. Typografiska föreningens sångkör utförde i går afton sånger utanför justitieministerns bostad, för hvilket hans excellens uttalade sin tacksamhet. Cederlundska huset vid Kornhamnstorg, hr Strömboms och öfriga enskilda hus vid Jerntorget, åtskilliga hus på söder, flera hus vid Vesterlånggatan, Florys hus vid Stadssmedjegatan (med konungens och Louis De Geers namn i transparanger) samt många hus på norr voro illuminerade. Vid konungens: ankomst till Gustaf Adolfs torg upplystes hr Lejas fönster med bengaliska eldar. Ett sällskap kallande sig Vänskapsförbundet och bestående af 300 personer, hade i Jörgår afton sammanträde å sin lokal i södra teaterhuset. Så snart undarrättelsen om adelns beslut ankom. afsjöngs folk— —2s2s—s