Göteborgsposten – 11 december 1865, sida 1

Prestestandets sista debatt i Representationsfragan. Prestestandets förste talare i plenum, d. 8 d:s biskop Hahdlerantz, yttrade med mycket låg röst nägra ord om den öfverraskande förändring, som inträdt, sedan han begärde ordet. Fann förslaget bygdt på en så ytlig princip, att han ej kunde bifalla detsamma. D:r Rundgren förklarade med grafik stämma utt han aldrig erfarit ett så väldigt intryck, som då han går efter slutade förhandlingar möttes al den ödesdigra underrättelsen: voteringen har börjat hos ridderskapet och adeln; ett intryck som fridens man utforligt skildrade genom iran kriget hemtade bilder. Adresser, deputationer m. m. hade ej pa honom gjort nagon verkan, men i adelns uttalaue ord lag nagonuns mera. Talaren haldade saledes ande un i stunden prestestandets ställning sasom ridderskapets och adelns politiska huspeedikanter. I):r Ljunydali mdhaller sina bekanta asigter och måste, (Toll ul voering, rösta nej. Biskop Sundberg vidhaller ock sm st; men ej al trots eller oiverwod eller egenkärick; talaren har för regeringens auktoritet offlat sm mening om de samlälda valen, och böjer sig nu fö fUUkets opinion. Kan ej rösta för fö singer. B.skoy occkman nephkeraue hafligt och tyndigt br Rundg ev. svin likoat atokellga 1010 agets bestämmelser vid et tarbgt gift; likasa besvarade a:r SHdCH biskop Anucisted.s Jeremsader om kyrkans stundande tialAOHI Prosten Lindskoy önskaue letligt atv hans betankligheter måtte varua al IsIrummden vederlagda. Kyrkoönerden dÅmonsoh, som loivane att vara kort, taladoycket langt; klubban lekte i hr erkebiskopens oc talmannens hand under det uttänjda predikoreceitativet, sow talaren slöt med de orden: -Ilar står jag och kan ej annat. Men hvad ban kunde eller icke kund det formar A.-B:s relerent, hvilkeu lika litets om hög vördiga ståndet orkade höra på, ej besätta. Der Falch ville ej hindra exekutionen af den öfver ståndsiör fattningen sallda dodsdom, men kunde ej säga ja och borde ej såga nej. Prosten Kuren önskade att tden måtte få råu i sina sforhoppniagar. Prosten Smitt tror ej på förslaget, men kan ej, bör ej, vill ej motsätta sig. D:r seunslten iustämde i sin venstra sidokamrats (d:r Falks) hieltemodiga yttrande och hänvisade för öfrigt till en broschyr Om tidsandan, den han författat och på egen bekostnad utgifvit. För kyrkan stode nu dess mors civilis för dörren; denna dö! skildrades i några hviskningar, hvilkas bortdöende toner ref. ej uppfattade. Efter några rop om proposition, hvilka, sedan biskop Björck replikerat en föregående talare, fortsattes, fick d:r Sandberg ordet. Den aldrige riksdagsveteranen uttalade med en af djup rörelse bruten röst sina betänkligheter mot förslaget och slöt med ett: Gud bevare konungen och fäderneslandet! Diskussionen förklarades nu slutad, hvarefter å framställd proposition om antagande af reformförslaget följde starka ja-rop, blandade med några få nej, hvadan sålunda representationsförslaget utan votering var af presteslandet antaget. Härefter begärdes ordet af biskop Annerstedt, som beklagade den splittring, hvilket gjort ståndets motstånd svagt, och förklarade sig icke med kärlek skola omfatta det nya representationsskicket. Mot ståndets beslut reserverade sig 25 ledamöter, nemligen: biskoparne Annerstedt, Anjou, Fahlerantz och Sundberg, doktorerne Lindgren, Petrelli, Ljungdahl, Rundgren, Ternström, Runsten, Falck, Björkman, Björling och Sandberg, professorerne Flensburg och Agardh, nofprodikanten Wahrenberg, prostarne Westin, Janzon, Simonsson, Althar, Arrhenius, Bergvall och Eurn samt kyrkoherden Ekelundh. ta 1