Göteborgsposten – 9 december 1865, sida 1

SE n: Göteborg. Tryckt ——— — — ——— gjorda mot honom. Vi nämna endast grefve HenI ning Hamiltons ironiskt uttalade ötvertygelse att herr friherren nog skall lyssna till de manga skäl mot förslaget som blifvit framkastade, och om det faller, somarbeta och ånyo ssramlägga det för konungen i störbauradt skick. Tal. förvånade sig öfver atv gresven kunde vända sig ull honom med en sådan sramställning. Om alla de anmärkningar, som blifvit gjorda, äro befogade har han ju visat sig så komplett oduglig iör sin plats, att han icke längre kan vilja stanna qvar på densamma. Om han sjelt delade grefvens äsigter om förslaget, skulle hau med blygsel draga sig tillbaka ur det offentliga lilvetGretve Mörner, som kallat honom medregent och forebratt honom halsstarrighet, tick äfven svar på tal. Det är väl ej underligt om han envist söker försvara et förslag, som är produkten af hans bästa förstånd och mogaaste ompröfning. Om någon skall vara osvertygad om sorslagets godhet är det väl han, och hvar en söker ju göra sin ölvertygelse gällande, Herr Treffenbergs pastaende att talaren yurat sig voklekr och oförsigtigt? bemötto han dermed, att enligt hans uppsatining den bästa politiken är att öppet och ärligt utsäga sin tanke. Priherre C. A. Raab talade med värma för den goda saken. Han kan ej inse hvad det gagnar till att bibehalla dessa fyra stånd, som alla tala olika tungomål, men intet talar sveuska, det vill säga fårer svenska folkets talanx. Det ar alldeles nodvändigt att stånden, likasom hierarkien och mycket annat, som strider mot den nyare tidens id6cer, ge vika, innan de bli helt och hallet olvermannade. De kunna i alla fall ej göra motstånd i längden. Intendenten I. W. Ankarsvard försvarade afven förslaget. Bland andra yttranden han hade var: Adelskapet kan hadanefter aldrig bli annat än en dekoration-. Han slutade sitt föredrag med den bekanta Tegnerska strofen: ÅYjs ej af lädrens äracc. Frih. Å. Braunerhjelm motiverade sitt nej till förslaget på ett synnerhgen kuriöst sätt. En talare har sagt att den svåraste uppoffring är uppoffringen af sig sjelt. Jag har alltid varit konungsk, konungen har framlagt detta sorslag och vill ha det igenom. Jag,såsom kunungsk, vill hvad konungen vill. Da nu mitt förstånd bjuder mig att icke antaga detta förslag, gör Jag en uppoffring at mina Önskningar, d. 4. mig sjelf, då jag röstar mot förslaget. Frih. F. Wrede bad att få till protokollet antecknadt att han vill med sin röst bidraga till förslagets framgång. Major Wolflelt yttrade: Det är en grundsats scuan tusentals år öllbaka, att i de bästag händer ligger samhällets välfärd. Derta är också talarens grundsats och utgående från denna kommer han till den slutföljd att det är klokast att rösta ja till förslaget. Detta har visst stora brister, men om man jemiör dessa med den bestående representarionen, skall man finna att de till antal och beskaffenhet äro vida underlägsna. Man talar om garantier i det k. förslaget. Hvad ba vi under närvarande förhållanden 10r garanti att bondeståndet ieke blir upptaget af de minsta jordegarne, som stå på torparens och dagakarlens bildningsgrad? Endast omdömet hos de väljande. Hvad ha vi för garanti att icke borgareståndets pluralitet kommer att utgöras al fattiga handtverkare, som förtjena sitt dagliga bröd genom eget arbete med biträde at en son eller lärsing, och som stå på en mycket låg ståndpunkt i frå za om intellektuel utveckling? Ingen annan än de väljandes fosterlandskänsla, som manar dem att inom sig utse de basta och yppersta. Hvad garanterar för att icke vigtiga frågor på riudarhuset bli afgjorda at londtmarskalken, som alltid måste vara närvarande, och t. ex. frih. Klinkowström (upprepning af ett yttrande i Tisdagena plenum utat finansministern Gribenstedt)? Hvilken garanti har man för att icke alla de backstugusittare och arbetshjon, som tillhöra adelsståndet, och hvaraf kanske manga äro hufvudmän, belolka riddarhuset? Ingen annan än den anförda. Då får man väl också antaga att svenska folket skall välja ds bästa bland sig till sina representanter äfven hädanefter. Tal. röstar med glädje ja. Generaldirektör Bennich bemötte en del af gielve Erik Sparres anmärkningar och uttalade sin mening att rösta för förslaget. Frih. Ludv. v. Platen och hi Vult von Steijern förklarade sig ämna med sina röster understödja förslaget. Frih. W. F. Tersmeden ansåg landstingen vara särdeles lämpade till valkorporationer och att adeln icke skulle vinna på om det Mornerska förslaget blefve lag. Han gillade förslaget. Gretve Arvid Possee uppgaf sig ämna rösta mot reformen. Han ville ej inlata sig i oågon kritik o.ver förslaget och slutade sitt korta anförande med att säga: I som kämpen för detta förslag skolen jemte regeringen, som framlagt det, bära det tunga ansvaret derfor. Hr af Forselles sade sig vara retormvän, men fiende till förslaget. Alla folk, som nedrisvit sekelgamla institutioner, ha fått dyrt plikta derför. Man skall inreda och tillbygga i stället Jör att nedritva. — Frih. Hugo Raab gar: hr Treffenberg rillrattavisning för hans pastaende att adelns ledamöter icke skulle komma att vid omröstningen följa sin öfvertygelse. Han sade sig vara en varm anhängare af förslaget. Grefve Henning Hamilton sökte vederlägga vissa yuranden af förslagets förkämpar. Han berättade att en bonde, hvilken deltagit i flera riksdagar och som för någon tid sedan var närvarande vid ett reformmöte, afrådde förslagets antagande derföre, att det lägger all makten i händerna på bonde-l: ståndet, som ej är i besittning af nödig bildning. På denna händelse stödde tal. sin tro, att bondeståndet icke så enhälligt som man förmodar gillar förslaget. Tal. sysselsatte sig derpå med anmärkningar mot sorslagets redaktion, och fordrade att, om det antages, de öfriga grundlagarne skola ändras till öfverensstämmelse med detsamma. Frih. Hugo Hamilton talade deremot varmt för förslaget och slutade med den förklaringen, att om många talares samveten förbjuda dem att rösta för saken, han af sitt samvete manas att på allt sätt understödja densamma. Frih. Sprengtporten bemotte äfven gjorda invändningar mot förslaget och nämnde bland annat att rojalismen, då den gått för långt, icke gagnat konunZamakten. Då man icke längre kan bibehålla sin ställning, måste man med all skyndsamhet intaga en annan, om icke alltid den bästa, åtminstone den möjligast bästa. Kapt. C. A. Wahlfelt var anhängare af slaget, emedan han var öfvertygad om att konungamakten ej blir försvagad genom densamma. Frih. Klinckowström afstod från ordet (bravorop). Hr C. Nordenfalk anmärkte att representationens styrka ökas genom förslagets antagande, utan att derföre konungamakten förminskas. Enligt talarens åsigt kunna en stark konungamakt och en stark representation väl förenas. Han röstade för förslaget. Grefve H. A. Taube nämnde bland annat, att pressen skall för. j 2————— —