Göteborgsposten – 9 december 1865, sida 1

Gölehorg d. I December 1565. Göteborgs-Posten utkommer i dag i tvenne nummer, A B. Storartad donation. Från hr J. J. Ekwan har Red. mottagit till införande följande vill hr E. i går ingångna telegram : J. J. Ekman, Göteborg. För att i en anstalt till allmännyttigt ändamål bevara minnet af en älskad fader och utmärkt medborgare, på samma gång som minnet a den dag, då, genom konungs och tolks eniga och förtroendefulla samverkan, nationens stora lilsfråga: Nationalrepresentationens ombildning vunnit sin slutliga lösning till, som det är att hoppas, Fäderneslandets sanna båtnad och lycka, törärar jag härmed Tretiotusen Riksdaler, att användas till uppbyggande af et gymnastikoch exercishus för Göteborgs Folkskoleungdom och Skarpskyttar, under vilkor, beträffande plan, läge och användning, äfven för andra kommunala behof, som framdeles skola tillkännagifvas, forbindande mig derjemte, att ytterligare tillskjuta, hvad som erfordras, derest det nu donerade beloppet för det åsyttade ändamålet blifver otillräckligt. Julius Lindström?. IInndeloforeningen. Vid igår inför magistraten företaget val till fullmäktige i handolsföreningen för 3 år, från början af nästk., återutsågos de 4 medlemmar, hvilka blifvit utlottade, neml. hrr E. Willerding, E. G. Andersson, J. E. Levisson och Andr. Jonsson. Frikostig gafva. Sedan f. handl. A. J. bAngotte genom hrr H. W. Ström C:o till styrelsen för ÅSjukhemmet i Göteborgförsålt lastigneten, tomt med äbyggnader under N:o 12 13, 8:de Roten vid hörnet af Kronhusoch Götgatorna för 35,000 rdr, har säljaren vid fastighetsliqviden tillkännagifvit, att 25,000 rdr skola afräknas kapitalet, skolande detta belopp betraktas som en donation at hr DAngotte och hans afl. enka till sjukhemmet. Denna storartade frikostighet är så mycket mera hedrande för gifvaren, och vittnande om intresse för vårt samhälle, som denne visserligen en längre tid varit bosatt i Sverige, men dock till börden är fransman och köljaktligen på närmare håll kunnat disponera sin förmögenhet. Sjömanshuset. Till ledamot i direktionen för sjömanshuset efter sjökaptenen C. Westerberg, som afwädt från denna befattning, har igår inför magistraten valts sjökapvenen frih. H. Fleetwood. Entusiarmen i Stockholm i förgär skildras af Dagens Nyheter för igår sålunda: Glädjen öfver representationssörslagets framgång hos adeln gaf sia i går lult icke blott med hurrarop f folket på Riddarhustorget för adelns l-damöter och rskildt för landtmarskalken, då han kom ned utför riddarhustrappan för att stiga i sin vagn, utan ock öffver hela staden, i palats som i koja. Staden hvimlade af glada ansigten. Middagen firades i enskilda hus som på offentliga ställen med en extra vinbutelj. Bekanta och obekanta drucko med hvarandra ett glas, På åtskilliga ställen illuminerades, t. ex. i ett par hus d Drottninggatan och vid Storkyrkobrinken. Man skyndade att meddela underrättelsen till landsorten — landsorten som har så stor andel i framgången zenom att den så otvetydigt uttalat sina åsigter. Relan en timma efter att utgången var gifven hade teegrafstationen mottagit öfver 300 telegrammer till befordran. Den allmänna sinnesstämningen fick sitt tarkaste uttryck på en plats, der städse så mycken ntelligens mötes — på operakällaren. Den blef i dets vidsträcktaste mening ett offentligt ställe. Alla um blefvo uppfyllda, den ene talaren cfter den andre tod upp för att gifva uttryck åt den allmänna hänbrelsen: Blanche, Ridderstad, Widell, m. fl. Det var ör öppna dörrar, hänförelsen fortplantade sig ut vå torget, och glada hurrarop fyllde luften. En stark kör af utmärkta röster samlades på operakälaren och tågade till excellensen De Geer, stats älet Gripenstedt, excellensen Manderstöm samt grefve ?laten och afsjöng fosterländska sånger. De tre örstnämnda, som voro hemma, uvtalade några varma vd till svar på den åt dem egnade hyllningen. vilare tågade kåren till slottet och afsjöng sånger för -onungen samt höjde lefverop för honom. Slutligen fven till öfverstäthällaren. På kongl. teatern, der i ar afton för första gången uppfördes operan Quenin Durward, gaf förtjusningen sig luft innan opean börjades genom högljudda rop på folksången, om också genast uppspelades. Snart sagdt hela den ullsatta salongen instämde i folksången, och stunden ar verkligen högtidligt gripande. Efter solksängens lut dänade väldiga bravorop och hurra genom saongen, under det att fruntimren hviftade med sina äsdukar. Efter operans slut upprepades den griande scenen, Sioförsvaret. I ett bref från en i Engand bosatt svensk skrifves till N. D. Å.: Frågan om si ots omhildning hyllan fa