Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 2

Från Utlandet. Det skall helt säkert icke vara utan betydelse för de politiska förhållandenas blifvande gestaltning i Europa, att Ryssland för någon tid sedan sökte att på den europeiska penningemarknaden erhålla ett lån, men led motgång på grund af Frankrikes uppträdande och framställningar. De officiösa franska organerna tillochmed ganska öppet hånade Ryssland för dess misslyckade försök i denna väg. Qväfvande sin harm, men förbittradt inom sig, drog Ryssland sig tillbaka. Den märkliga framgång det ruinerade Österrikes sista lån haft måste än ytterligare ha kränkt Ryssland. Det stora, det mäktiga Ryssland kunde ej få penningar, men det till hälften sönderfallande, bankrutterade Österrike erhöll. Det romanoffska blodet måste sjuda. En blick på den ryska pressen visar bäst, huru djupt man känner sig gripen. Det ansedda bladet Moskwa Tidning tager franska armåreduktionen till förevänning, att beklaga sig öfver Frankrike. Tidningen ser uti denna reduktion ej någon tredspant för Europa, utom i ordets rent materiela betydelse. Om England och Frankrike — säger bladet — för ögonblicket tyckas hafva afstått från en kamp med vapen, så är det derför att de funnit ett mindre kostsamt och vida säkrare medel att skada Ryssland, och detta medel består i att undergräfva det moskovitiska kejsardömet genom sina intriger och underhålla en ständig agitation på dess vestra och asiatiska gränser. Bladet uttalar sin harm öfver detta trolösa beteende och förklarar öppet, att det skulle föredraga ett krig, hvilket skulle bidraga till väckande af det ryska folknts energi, framför en sådan tredspolitik som den franska. Men under det ryska regeringen sålunda sträfvar att isolera sig från vestmakterna, antagligen i den förvissning att det kan stödja sig vid Preussen, börjar ett så bittert groll visa sig mellan den ryska eller slaviska betolkningen och i det stora czarriket inflyttade tyskar, att Preussen kanske skall nödgas att till sist idka en annan politik mot det stadigt mot vester och inpå lifvet på Preussen trängande Ryssland. Antalet af de i Ryssland och Polen bosatta tyskar uppgår, enligt statistiska uppgifter till cirka 600,000, af hvilka inemot 280,000 äro bosatta i konungariket Polen och 55,892 i Petersburg. 1 jemförelse med hela Rysslands betolkning (80,255,420 själar) är detta antal temligen obetydligt, men man bör ihågkomma, att särdeles många utaf dem tillhöra den högre embetsmannaklassen eller köpmansståndet och att der finnes en talrik tysk adel i Östersjöprovinserna. Denna adel kämpar oafbrutet och härdnackadt mot ryska regeringens reformplaner, isynnerhet för så vidt de gå ut på att befrämja införandet af ryskt kyrkooch skolspråk bland den slaviska och lettiska befolkningen. Pressen i rikets tvenne hufvudstäder Petersburg och Moskwa har med ifver deltagit i denna kamp. Om stämningen i Petersburg mot det tyska elementet lemnar en korrespondens trån den kejserliga Newastaden följande skildring: I Petersburg gör s. n. ett skådespel af den ryske förf. Potechin furore, derför att det tramställer konflikten mellan den äldre och nyare tiden i Ryssland och tillika innehåller starka angrepp mot tyskarne samt deras ställning i Ryssland. Styckets titel är Otresane lamota, hvilken svårligen låter sig öfversätta, men bäst kan återgifvas med Åutkörd. I stycket uppträder en något tyrannisk far, en godmodig och rättskaffens, men något enfaldig mor och en gammal amma såsom represchtanter för den gamla tiden; dessutom en något lättsinnig son och en dotter, som älskar en fredsdomare, representerande den nya tiden. Den egentligt elake figuren i stycket är dottrens tyska guvernant, som efter dottrens fullbordade uppfostran avancerat till hennes förtrogna. ison usurperar på grund häraf de AAHA .. CWAWma frön I A A