Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 2

Jag har varit nog lycklig att kunna vara till nytta för dem, och Sprigge skall ha pastoratet i Dawling. Meg Hawkes, stolt och egensinnig, men den mest tillgifna varelse i verlden gifte sig med Tom några månader efter ofvan berättade händelser, och då båda önskade emigrera försedde jag dem med kapital. Man säger mig att de troligen skola bli rika. Meg skrifver ofta till mig och hon tyckes mycket lycklig. Mina dyra vänner, Mory Quince och mrs Rusk, blifva beklagligen gamla, men de bo hos mig och äro mycket lyckliga. Efter lång öfvertalning förmåddes han, med min mest älskade väns bifall, att åtaga sig förvaltningen af mina egendomar i Derbyshire. Härutinnan ha vi gjort ett högst lyckligt val. Han är just rätta personen for ett dylikt arbete — så punktlig, så arbetsam, så vänlig och så klok. I öfverensstämmelse med råd af läkare förde kusin Monica mig till kontinenten, hvarest hon aldrig tillät mig att yttra något om de ohyggliga scener, hvilka voro på ett så förfärande sätt inbrände i mitt minne. Det var icke svårt att förmå mig dertill. Det inger mig ett slags dödsångest äfven nu att tänka derpå.