Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 1

med den snabbhet som förskräckelsen förlänar. Vid ändan af det stora galleriet var ett annat, korsande galleri hvars ena ända slutade med ett stort fönster, genom hvilket den mörka natthimmeln var synlig. Med rädslans instinkt valde jag den mörkare ändan och tog åter af åt höger. Skyndande genom denna långa och nästan beckmörka Passage förfärades jag af ett ljus, ungefär tretio fot framför mig och utgående från taket. Detta ljus föll från en stalllanterna och visade mig en stege, nedför hvilken och genom ett öppet taksönster, såsom jag förmodar, ty den kyliga nattluften slog mig i ansigtet, nedsteg Dickon Hawkes och aetta, trots att han var krympling, med så stor hastighet att jag knappt hann att söka komma undan. Han satte sig på sista pinnen af stegen och drog åt remmarne på sitt träben. På min venstra sida var en dörröppning saknande dörr. Jag inträdde. Det var en korridor af endast sex fots längd, kanhända ledande till en baktrappa; men dörren vid dess andra ända var stängd. Jag var således tvungen att stanna i denna korridor, vilken ej erbjöd något skydd, medan Dickon stultade förbi med sin lanterna i hand. Jag förmodar att han imnade gå och lyssna på sin herre, ty han stannade nära ntill mitt gömställe, blåste ut ljuset och släckte den ånga veken mellan sitt hornaktiga pekfinger och tummen. Sedan han lyssnat i några sekunder, gick han smyzande genom det galleri jag nyss passerat och vände om nörnet i riktningen af det rum hvarest mordet blifvit be