Fran Utlandet. Det synes som att det radikala partiet i Amerika, hvilket på intet vilkor vill tillåta Mexicos rekonstituering under Frankrikes skyddskap, nu åter gifvit Juarez medel i händerna att med förstärkta krafter föra krig mot fransmännen eller de kejserliga trupperna. Det märkes tydligt, att en stark rörelse gripit sinnena på amerikanska sidan. Fransmännen hafva i juaristernas läger vid Matamoras tagit unionssoldater, hvilka de ämna skjuta. Unionsregeringen, som bättre förstår att öfverblicka förhållandena och inser den svåra ställning. hvari Amerika skulle komma genom ett fredsbrott, har all möda ospard att åter bevaka gränsen mellan Amerika och Mexico. Trupper skickas dit med all hast, så att det väl snart skall åter bli lugnt i den trakten, tills slutligen kongressen i Washington fattat beslut i frågan och bestämt, hvilken politik unionens regering skall i denna sak följa. Det faktiska är, att Frankrike erbjudit sig vilja återkalla sina trupper från Mexico, i mån som dettas egen arme får sina leder fyllda, att statssekreteraren Seward förklarat detta utrymmande vara ett nödvändigt vilkor far Mexicos erkännande och att presidenten Johnson tillsvidare iakttager neutralitet och hänskjuter sig till kongressen. I England harmas man öfver, att de irländska Feniernas chef, Stephens, är och förblir borta. En hel laddning poliskonstaplar har sändts ut för att efterspana honom, men det är antagligt, att han redan är på väg till Amelika och snart skall vara der i säkerhet. Under tiden får man litet reda på, hvem och hvad denne Stephens egentligen är. Han är son till en auktionskommissarie i Kilkenny på Irland. Han har endast fått en torttig uppsostran och var en tid anställd vid någon jernvägsbyggnad. Såsom en af de verksammaste medlemmarne i föreningen Det unga Irland?, ådrog han sig tidigt OBriens uppmärksamhet, och denne förklarade, att Irlands framtid skulle uti honom ha sitt stöd. År 1848 tog han liflig del i den irländska rörelsen. Revolutionens chef utnämnde honom till sin sekreterare, och han stred vid Ballinggarry. Då företaget strandat, begaf han sig till Amerika, men återvände senare till Irland och blef 1856 lärare vid en högre flickskola i Killarney, hvarifrån han etter någon tids törlopp begat sig i samma egenskap till Dublin. Sedan förlorade man honom ur sigte, tills han nu åter dykt upp, såsom Feniernas inflytelserikaste ledare. Hans yttre skildras såsom mycket intagande; han är till växten något öfver medelmåttan, har frisk ansigtsfärg, ståtligt skägg, ljusbrunt hår, små, lifliga och mycket rörliga ögon. Uttrycket i hans ansigte röjer intelligens och en mycket fast vilja. Hans hållning i fängelset vittnade om ötverlägset själslugn. Portvaktaren i det fängelse, ur hvilket han rymde, har blifvit arresterad, och man har vid undersökning at hans papper funnit, att han är medlem af Foniernas brödraskap. I Frankrike har det väckt stort uppseensde, att ingen enda ryss inbjudits till hofvet i TCompiegne, Stor förbittring råder i Paris mot Seineprefekten, derför att denne nu låter törstöra äfven en del af Luxembourgsträdgården. Senare Post. De engelska tidningarnes uttalanden öfver Fenierrörelsen ändra ständigt karakter, i det sde än göra den löjlig, an tillägga den en mycket allvarlig betydelse. Då Stephens slapp ut ur sitt tängelse, förklarade Times, att denna rymning var den enda bedrift, genom hvilken Fenierna lyckats tilldraga sig någon uppmärksamhet. Men i sitt n:o för den 28 nov. säger samma tidning, att det nu, då det visat sig, att fängelserna i Dublin befinna sig i Feniernas våld, är allt skäl att undersöka, om icke detsamma är fallet med arsenalerna och de maritima etablissementerna i Irland. Nu berättas härjemte från New-York, att den bekante Fenierledaren John Mitchell afseglat trån Nev-Lork till Europa. Hans destinationsort skall vara Paris, der han skall slå sig ned för vintren. Det vill häraf synas som att Paris skall bli den europeiska härden föl Feniernas konspirationer. England skall naturligen remonstrera, men kan väl Napoleon N N Ä . 11 19 TT at . 1 or