Göteborgsposten – 4 december 1865, sida 1

Märkliga uppleyningar. I Danmark har nu utkommit N:o 3 af Blade til Menigmand fra danske Skandina ver, innehållande svar på den pikanta frågan: Ville Skandinaverne rydde Kongen af Veien? Häri påpekas, enl. danska Dagbladet, att det icke skulle vara omöjligt att hafva tvenne konungar för de gemensamma angelägenheterna, om dessa styrdes af ministrar, ansvariga inför ett unionsparlament, eburu svårigheterna likväl skulle vara stora, emedan man ej alltid kunde förutsätta lika god vilja hos båda konungarne att herrska konstitutionelt. Det vore i följd häraf riktigast att förena båda kronorna på ett hufvud, och konung Carl föreslog derför äfven en gång upprättandet af ett familjefördrag mellan konungahusen, hvarigenom de trenne kronorna skulle till sist kunna förenas på ett hufvud. De tvenne familjerna skulle slå sig tillsammans till en familj, och denna unionsfamiljs prinsar skulle efter hvarandra ha arfsrätt till hela Nordens troner. Denna del af konung Carls förslag var den enda punkt, på hvilken man från dansk sida närmare inlät sig. Ett sådant förslag blef med konung Christian IX:s samtycke skickadt till Stockholm. Dess hutvudbestämmelse var densamma, som öfverenskommits på mötet vid Göta Elf 1036 mellan den norske konungen Magnus den gode och danske konungen Hardeknud, neml. att den af de tvenne konungarne, som lefde längst, skulle ärfva den andres krona. Så länge de båda konungarne lefde, skulle de regera hvardera sitt eller sina länder för sig och förbundets angelägenheter gemensamt. Då en utaf dem dog, skulle den andre styra hela Norden. För framtiden skulle det komma an på, hvilken konung som dog först, om den ene eller andre tronföljaren skulle bestiga Nordens sammanfogade troner. Så vidt törf. till Skandinaviske Blade kunnat erfara, gick förslaget ut derpå, att om konung Carl dog först och således konung Christian blefve hans efterföljare, skulle prins Oscar och hans linie efter honom ärfva de förenade kronorna. Dog deremot konung Christian först och således konung Carl blef den lörste unionskonungen, skulle prins Fredrik, gift med prinsessan Lovisa, och deras barn efter dem blifva Nordens herrskare. Liknande bestämmelser skulle uppgöras med hänsyn till prinsarne Angust och Valdemar samt deras li nier, för den händelse att pr n3 Oscars och prins Fredriks linier skulle dö ut. Förf. fogar härtill den anmärkning, att det ej är lämpligt, att prinsarnes arfsföljd skulle bero at den ulltälligheten, hvilken af de båda konungarne som kom att lefva längst; ty det skulle vara mycket vigtigt, att folken och furstehusen, genast då fördraget inginges, bestämdt visste, hvem som skulle bli de nuvarande konungar: nes efterföljare. Han finner det obilligt, att hrinsarne at det nya danska konungahuset. hvilka äro yngre och endast medföra en krona i boet, skulle ställas på alldeles lika fot med prinsarne at det äldre svensk-norska konungahuset, hvilka sjeltva äro äldre och medföra tvenne kronor i boet, och dertill den största at dem alla. Den lämpligaste ordningen skulle derför enl. törl:s förmenande vara denna: